Välkomnande, mysiga Älvdalen!
Vi gjorde ett stopp i Älvdalen på vår semester och övernattade på campingen. En lugn, skön och välskött plats alldeles intill Österdalsälven. Här finns några fäbodar på området som minner om gamla tider. Fiske en populär syssla och vi såg många som stod ute i älven för att pröva sin fiskelycka. Men vi har mer att berätta. Häng med!
Själva är vi mer nöjda med lyckan att hitta en trevlig plats att lära känna lite mer, i det här fallet Älvdalen. Vi tittade in i den vackra vägkyrkan och möttes av ett mycket gästvänligt mottagande. Det fanns både kaffe och kaffebröd. Vi fick också veta av den vänlige kyrkvärden att prästen Daniel Buskovius 1644 ledde ett bondetåg för att inta Särna, som då var norskt. Sedan dess har Särna och Idre tillhört Sverige. Inte en blodsdroppe spilldes, vilket nog var ovanligt på den tiden.
Vid stoppet i mataffären och på Systembolaget möttes vi av lika vänliga människor. Ska vi sammanfatta Älvdalen så blir det med två ord; vänligt och mysigt.
Men nu ska vi ägna oss åt en riktig kulturlyckokaka
Vad som också var charmigt var den himla rara tjejen i museets reception. Hon lät oss höra riktig älvdalska och vi begrep inte ett skvatt. Utom ordet porfyr som verkar vara samma. Vi fick veta att numera så har barn och ungdomar i skolan möjlighet att lära sig älvdalska. Det är fint att man bevarar en så unik dialekt, fast egentligen tycker vi nog att det är som ett annat språk. Så olikt är det svenskan.
Nu tar vi en sak i taget. Först porfyr. Sedan Hagström.
Både sten och musik har präglat Älvdalen. En sak vi fick lära oss var att porfyr är en av de hårdaste bergarterna i världen. Vilket hårt jobb det måste ha varit att slipa och polera den stenen till mästerverk i form av olika urnor och föremål. Bilddokumentationen visade på ett tufft yrkesliv. Ett av de absolut största mästerverken är Karl XIV Johans sarkofag som finns i Riddarholmskyrkan i Stockholm. När han dog 1844 beställdes en sarkofag som var en kopia av den romerske fältherren Marcus Vipsanius Agrippas sarkofag. Arbetet var porfyrverket i Älvdalen mest omfattande och var inte klart förrän 1852. Den gigantiska sarkofagen är 3,04 meter lång och 2,29 meter bred och 2,4 meter hög. Totalt väger den 16 ton. Här snackar vi "heavy stuff". Transporten krävde sina mannar, locket drogs av 70 man och själva kistan av 110 älvsdarsbor.
Nu ska vi gotta oss i Hagströmseran
Firman AB Albin Hagström hann tillverka mer än 1 miljon dragspel, gitarrer och förstärkare under drygt ett halvsekel i Älvdalen. På museet finns en av världens största samlingar av Hagströmsgitarrer. Hela 400 personer försörjdes som mest i fabrikerna och i butikerna. Lite matematik visar att det tillverkades 700 000 dragspel och 130 000 gitarrer tillverkades. Utöver det så producerades det mixerbord, högtalare, förstärkare och ekomaskiner. Dessutom utbildades 70 000 svenskar i Hagströms musikskola. Jag, Åsa, var en av dem. Men gitarr var tyvärr inte min grej så karriären lades snabbt ned.
Den första Hagström-elgitarren lanserades 1958
Superstjärnor som lirat på gitarrer från Älvdalen
Grundaren Albin Hagström dog 1952 endast 47 år gammal. Förmodligen i sviterna av smittkoppor. En man vid namn Erik Wisén tog över som VD förde in företaget in i en ny tidsålder.
Och så slutar vi med ett litet världsrekord
Förresten, visste du att världens största armborst finns i Älvdalen vid södra infarten. Det är 12 meter högt och väger hela 5000 kilo. Armborstet finns med i Älvdalens kommunvapen.
Källor: Wikipedia, alvdalen.se och vi själva.
Mer om platsen
