Hösten är här. Men på något sätt vill inte sommaren släppa taget. Lördagen den 21 september var en av de finaste dagarna på länge. Vi befann oss i Torekov. Nära havet. Temperaturen låg på över 20 grader.
First Camp Torekov är lummig och fin med alla sina träd. Och än sitter bladen kvar på ekar och björkar. Även om del har börjat gulna och släppa taget om grenarna för att så sakteliga falla mot marken.
Morgonluften och kvällsluften är riktigt höstfuktig. Duken vi hade på bordet igår kväll blev dyngblöt på bara någon timme och fick hängas upp på tork inne på toan. Framrutan var helt fuktig på insidan och fick torkas av rejält. Men vad gör det när solen värmer och torkar upp.
Sen och långsam frukost
Eftersom vi fick vänta på att solen nådde fram till vår plats blev det senare frukost än vanligt. Vi vill ju äta utomhus och då måste man ha tålamod. Det blev i alla fall en färgrik, matig och alldeles underbar långfrukost med kaffe i kopp och småprat.
Badkrukan gick i
Sedan blev det en promenad in till lilla Torekov. Vi vandrade utmed havet. Tänk dig behaglig värme, vindstilla och sol. Helt fantastiskt. Vi såg familjer plaska runt i vattnet. Det gick inte att hålla sig. Jag, Åsa, var helt enkelt tvungen att kasta av mig sandalerna och vada ut i vattnet. Det var oväntat varmt och skönt så det var svårt att slita sig därifrån. Jag är kanske ingen badare, men dock en vadare.
Lilla söta Torekovs hamn
Framme i hamnen studerade vi båtarna, lyssnade på tvåtaktarna när de tuffade ut mot havet. Det är Saltkråkan-sound på något sätt. Sjöräddningsbåten drog iväg med en massa folk ombord. Sponsorer? Volontärer? Vem vet. Människor satt på uteserveringarna och njöt. Vi promenerade bort till till Lotsen, det lilla gula huset. Det är obligatoriskt. Denna dag var Skjulet också öppet och vi kollade in galjonsfigurer och vackra namnskyltar. Även den “konstiga båtbyggnaden” var öppen. Det visade sig vara ett litet museum.
Mer om platsen
