Getterögården i Varberg

Vissa platser har en själ 

Du vet när du kommer till en sådan plats. Plötsligt åker du tillbaka i tiden. Du är liten. En rundlagd mormor med förkläde pysslar i köket. Hon räcker dig en potatis som du får skala alldeles själv. Du är stolt över förtroendet och hon berömmer dig. En fluga surrar mot fönsterrutan.

Utanför skiner solen och gräset är så grönt och blommorna så vackra. Det är lugnt, tryggt och ombonat. Det är en omhuldad plats med en vänlig själ.

Vi gjorde den här tidsresan på Getterögården. Det var som att landa någonstans i 1960-talet. När mycket var mer okomplicerat än idag. Människor hade tid med varandra på ett annat sätt. Det fanns inga mobiltelefoner eller annat som pockade på din uppmärksamhet. Du var där och då, i ögonblicket. Eftersom du inte kunde fotografera hur mycket som helst var du tvungen att ta in och spara dina minnesbilder på näthinnan för att sedan kunna ta fram och tänka tillbaka på de allra finaste stunderna.

Bjällerklang för en glass

Under tiden vi åt våra glassar susade minnen förbi I bakhuvudet. Minnen som handlade om Mormors och Morfars pensionat på Öland. Minnen som handlade om få tillåtelse att hämta Pommac i källarförrådet med stampat jordgolv. De kalla stenväggarna var alldeles fuktiga. Det var mörkt och luktade potatis och rotfrukter. Minnen är faktiskt inte bara bilder. Minnen är även i allra högsta grad dofter, ljud och känslor.

Kombo av pensionat och camping
Det här är en liten camping. Något som vi uppskattar. Den ger en skön känsla av kombinationen gammalt pensionat och camping. Här är det inte flashigt och flådigt. Tack och lov. Det är befriande enkelt, smått och precis vad du behöver. En sak vet vi redan nu, och det är att vi gärna kommer tillbaka hit. Det var som att taxa in i ett efterlängtat lugn.