Vi letade efter någonstans att övernatta med husbilen. Slumpen förde oss till Rojales. En liten spansk by som visade sig ha mycket att bjuda på. Vi gillade verkligen den här platsen galet mycket. Och “galningar” fanns det gott om kan vi berätta.
Ställplatsen vi bodde på låg centralt, och väldigt nära grannbyn. Det var bara att korsa gatan så var du helt plötsligt i Benijofar. Men nu ska vi berätta om Rojales som du hittar en mil in i landet från spanska solkusten.
Utlänningar har påverkat utbudet
Två tredjedelar av invånarna är utlänningar. Vilket ger en internationell prägel. Framför allt är det engelsmän och nederländare. De flesta bor här permanent eller under delar av året. Det är alltså inte en renodlad turistort. Fast vi bör nog nämna att Rojales och Benijofar hänger så tight ihop att detsamma gäller för båda orterna.
Godaste klementinerna hittade vi på marknaden
Varje onsdag är det marknad i byn. Vi promenerade dit och kunde njuta av ett helt fantastiskt utbud av färska godsaker. Frukt och bär, grönsaker, rotfrukter, vin, oliver, kläder, skor och mycket mer. Här köpte vi de godaste klementiner vi någonsin har ätit. Om du behövde stilla din törst eller hunger så fanns det alla möjligheter att lösa det. Det här kändes verkligen som en genuin och lokal marknad.
Fin promenad utmed floden att strosa på
Rojales promenad utmed floden är en trevlig bekantskap. Floden Segura rinner som en pulsåder och minner om att detta en gång var ett jordbruksområde. Kikar du upp i de vackra träden kan de se en och annan Madonna. Vi befinner ju oss i ett katolskt land. Ett historiskt vattenhjul och vattenhål för törstande turister finns också på vägen. Här finns inget fult klotter på husväggarna. Nej, istället finns det otroliga muralmålningar som har något att berätta. Ovanför centrum finns en grottby och ett snäckhus - väldigt spektakulärt och sevärt.
Galningarna vid ställplatsen
Så var det det där med “galningarna”. Vi kan lova att vi aldrig i hela vårt liv sett - och framför allt hört - så många galande tuppar. Det är stora gäng som hänger runt omkring ställplatsen. Vi är tacksamma för att de inte är med i kriminella nätverk. De hade lätt kunnat ta över med sin tuppiga stil.
Vi gjorde ett tappert försök att räkna dem, och vi tror mellan tummen och pekfingret att det är minst 50-60 tuppar som håller till här. Att de dessutom håller sams fattar vi inte heller. I vår värld är de inte kompisar. Mycket märkligt. Om man nu ska klaga på något så är det väl att de här “galningarna” börjar låta redan vid 4-snåret på morgonen. Men å andra sidan är det trots allt ett naturligt ljud, och vi väljer ju hellre galande framför ilskna trafikljud.
Korsen högt upp på kullen
Korsen är väl synliga där de står på höjden Cabezo del Calvario (Monte Calvario) ovanför den äldre delen av Rojales. Givetvis var vi nyfikna på varför de står där så vi vandrade upp dit. Väl på plats har du en makalös utsikt över staden och omgivningarna i Vega Baja-området. Vad vi har fått reda på är att det här är både ett religiöst monument och en utsiktsplats.
Det är lite oklart när korsen uppfördes men själva höjden har en lång historia. Enligt vissa källor har ortsbefolkningen vandrat i procession hit upp sedan 1700/1800-talet i samband med påskfirandet. De tre korsen vi ser symboliserar Golgata då Jesus och de två rövarna korsfästes.
Hit vill vi igen
Summa summarum så är Rojales en plats som vi fastnade för. Och vi vet att om vi kommer till Spanien igen så kommer det här vara ett ställe vi stannar till vid. Inte minst för att vi gärna återser den fantastiska grottbyn och det makalösa snäckhuset.
Mer om platsen
