Vi har hittat en ny campingpärla. Med sjö och skog. Underbart!
Ibland undrar vi hur 17 det blir som det blir. Vi är på väg till Växjö. Tänkte prova en ny camping. Det gick inte så bra för dem som driver den hade dragit iväg över helgen. Så frågan blev om vi skulle ta ett beprövat kort eller freestyla. Det blev det senare.
Det blev en snabb googling. Och vi hittade ett intressant objekt. För säkerhets skull ringde vi det nummer som fanns till Linneryds Camping. Och vilken tur vi hade! Den trevlige värden berättade att de hade förlängt säsongen och att vi var välkomna.
Vart är vi på väg?
Vägen hit kändes lite grand som "vad är detta", finns det verkligen någonting i denna del av världen? Men, jo tack det gjorde det. Med besked. Vi hittade en plats för husbilen med utsikt över den vackra sjön. Här finns en liten söt bastu, du kan hyra roddbåtar och kanoter. Det är bara en kort promenad till livsmedelsbutiken. Vad mer kan man begära? Kanske lite extra som restaurang på området? Skämt åsido, vi har inte så stora krav. Därför blir lite extra lyxigt när vi upptäcker att vi faktiskt slipper laga lunch.
Soppköket var utsökt
Det blev sopplunch. En riktigt matig och kärleksfullt tillagad gulaschsoppa till herrn i husbilen, och en mjuk och len sparrissoppa till frun. Till det serverades det hembakat bröd. Så fantastiskt gott! Micke tyckte att det var den bästa gulaschsoppa han ätit, och jag (Åsa) kan bara stämma in i lovsången gällande sparrissoppan. Vi uppskattar verkligen mat som är lagad från grunden och med omtanke.
Centrum var inte så stort
Vi tog en promenad in till centrum av Linneryd, som ligger i Tingsryds kommun. Centrum består egentligen mest av hembygdsgården och kyrkan vad vi kunde se. Men det är fint. Kyrkan uppfördes i slutet av 1700-talet berättar plaketten. På vägen såg vi faluröda små smålandshus, minnen från en svunnen tid. Vi tittade in i butiken Handlar´n och kompletterade kvällens meny med lite melon och godis.
Svamp, lingon, blåbär och en apostel
När vi gick tillbaka till Linneryds Camping följde vi en liten skogsstig, som är en del av Sigfridsleden. Det doftade så sensommargott. Du vet, den där höstiga och bärfyllda doften med inslag av tallbarr. Kan man paketera det som en parfym? Det hade varit fint. Utmed stigen fanns det fortfarande lingon och blåbär. Men det som var i fokus, åtminstone för mig (Åsa) var svamp. Och minsann, det blev både lite smörsopp och björksopp i påsen. Men vem var då den där Sigfrid som fått en led uppkallad efter sig? Jo, det var en engelsk missionär som var verksam i Norge och Sverige under början av 1000-talet. Han utsågs till den första biskopen i Växjö stift och på den vägen är det. Och den vägen har vi gått en liten bit på.
Solglitter och en ny pärla
I skrivande stund värmer solen fortfarande. Vi kan blicka ut över sjön och njuta av solglittret. Vi hör några grannar i närheten som umgås med sin familj. Det är lugnt, lågmält och väldigt idylliskt här på Linneryds Camping. Snart ska vi tillaga varsin svamptoast. Det kommer att bli en fin kväll. Och vi vet att vi har ny pärla för speciella platser att lägga till i livets pärlhalsband.
Mer om platsen
