Resan från Casares till Ronda 

Vi lämnade ställplatsen utanför Casares för att ta sikte mot Ronda. Det visade sig att vägen dit överträffade alla förväntningar som vi inte ens visste att vi hade. Vi körde i zickzack. Såg fantastiska berg. Hänfördes av makalösa vyer. Luften blev klarare, kallare och krispigare ju högre upp vi kom. 

Vi körde i huvudsak på A-369. Vägen är bra. Men oj vad det svänger i kurvorna emellanåt. Ibland var vi nere på hastigheter mellan 20 - 40 kilometer i timmen. Då kanske du förstår vad som menas med zickzackkurvor. Och de kom gärna ett helt gäng åt gången. Det sägs att det är själva resan som är mödan värd. Inte bara målet. Och vi kan bara hålla med. För bakom varje kurva gömmer sig nya makalösa vyer.

Missa inte utsiktsplatserna

Utmed vägen finns flera fina iordningställda utsiktsplatser där du lätt kan köra in för att beundra utsikten, eller rättare sagt - utsikterna. Mirador del Fraile, Mirador de Atajate, Mirador del Genal och Mirador de Gaucin var några av utsiktsplatserna som vi stannade till vid.

Storslagna vyer

Du ser ut över oändliga vyer som får dig att dra efter andan och storögt försöka ta in det mäktiga landskapet. Bergen är höga. Dalarna är djupa. Naturen regerar. Det är svårt att förstå hur människor lyckats skapa sig ett liv i denna dramatiska miljö. Men det har de. I fjärran kan du se en och annan vit by som liksom klänger sig fast vid bergsväggarna. 

Vi möttes av ett vintrigt landskap

Vår husbil “klättrade” allt högre och högre upp i bergskedjan Serranía de Ronda, en del av de större Cordillera Penibética.. Som högst var vi 1007 meter över havet. På marken låg det snö. Vi såg snötäckta bergstoppar runt omkring oss. Det kändes märkligt att på bara några timmar gå från Andalusiens varmare kust till ett bistert vinterklimat uppe i bergsmassiven. 

Nu gick det utför

När du varit som högst så ska du neråt. Helt logiskt. Vår färd i detta dramatiska landskap på väg mot Ronda fortsatte. Ofta slog det lock för öronen. Det är som att flyga, fast du flyger neråt med din husbil. Kurvorna fortsatte i zickzack. 

Helt klart en naturskön rutt!

Sträckan mellan Casares och Ronda via väg A-369 anses vara en av de mest natursköna rutterna i södra Spanien. Det förstår vi verkligen. Vi kan konstatera att vi var tacksamma över att inte ha en stor och lång husbil. Det var trixigt nog att bara manövrera vår 7-metrare i kurvorna. Men vi ångrar inte en sekund att vi valde den här vägen. Vilka vyer vi har fått uppleva! Spanien är sannerligen ett kontrastrikt land.