Vi körde på den franska landsbygden. På långt håll såg vi ett stort kors trona på en höjd. Ju närmare vi kom desto tydligare växte en liten by fram som verkade klättra upp mot himlen. Det var Lautrec – en av Frankrikes alla vackra byar.
Vi träder in till Lautrec genom den mäktiga stadsmuren Porte de la Caussade. Här passerar vi på vägen in mot byn resterna av den medeltida stadens försvarsanläggningar. Det har funnits en borg. Men det är inte mycket kvar av den. De små resterna syns längre bort, på kullen Montlausain. Ungefär där repliken av väderkvarnen från 1600-talet står. Höjer du blicken ovanför kvarnen ser du det stora korset. Dit upp ska vi.
Himmel vilken fin liten by
Lautrec är en otroligt charmig landsortsby med bara cirka 1700 invånare. Du skulle verkligen trivas om du, precis som vi, gillar historia. Den medeltida stadskärnan är så välbevarad att vi får en kittlande känsla av att tiden har stannat. Men de parkerade bilarna och modernt klädda människorna tog oss snabbt tillbaka till nutid. Ibland tycker jag att tidsresor går lite väl snabbt. Det hade ändå varit lite spännande att hänga kvar i medeltiden en stund och se hur livet fortgick.
Kullriga gator och trånga gränder
Vi flanerade på kullerstensgator och i trånga, mysiga gränder. Korsvirkeshus och gamla stenhus från 1400- och 1500-talet duggar tätt. Det finns många detaljer att stanna till för att titta på. Små blyinfattade fönster. Gamla stadiga dörrar. Innergårdar. På det centrala torget hålls ofta marknader och du kan köpa lokala specialiteter.
“Oturistig”
Byn känns inte turistisk utan medeltida och genuint gammelfransk. I och med att den är så liten ytmässigt tar det bara runt en timme att vandra runt. Om du nu inte som vi ideligen stannar till för att njuta av atmosfären, fotografera och filma. Då tar det minst dubbelt så lång tid.
Den bastanta kyrkan vakar över byn.
Den gamla gotiska kyrkan Collégiale Saint-Rémy må se bastant och grå ut på utsidan. Men den kan ståta med riktigt gamla anor - från 1300-talet. Och den dominerar stadsbilden. Dörren stod öppen när vi var där så givetvis tittade vi in. I den katolska delen av världen gäller det för männen att ta av sig huvudbonaden. Efter besök i ett otaligt antal kyrkor har Micke fått rutin på det.
Kulle med kors och väderkvarn
Högt uppe på en kulle ståtar en replik av en väderkvarn från 1600-talet. Den återuppbyggdes på 1900-talet och är fullt fungerande. Men kvarnen används bara i samband med marknader och byfester.
Och kors i taket vilken fantastisk utsikt du har över det böljande landskapet uppe vid det stora korset som är högsta punkten i byn. Utsiktsplatsen La Salette är både en andlig plats och en panoramautblick. Härifrån har du en makalös utsikt över Agoutdalen, Montagne Noire, själva byn och vid riktigt klart väder kan du dessutom i horisonten skymta Pyrenéerna.
Vackert och gastronomiskt a la France
Lautrec är förståeligt nog klassad som en av "Les Plus Beaux Villages de France" (Frankrikes vackraste byar). Byn är dessutom klassad som ett Site Remarquable du Goût. Det är en fransk utmärkelse som ges till platser där gastronomi, kulturarv och landskap tillsammans skapar en unik helhet. Inte illa. Och då kommer vi osökt in på deras unika och utsökta rosa vitlök.
Unik rosa vitlök odlas bara här
Utanför var och varannan butik hängde rosatonad spänstig vitlök i knippen som kallas manouilles. Den rosa vitlöken, Ail Rose de Lautrec, är tydligen världsberömd. Den får bara odlas i området kring Lautrec. Undrar vad som skulle hända om någon ”busodlade” någon annanstans?
Varje år hyllas denna älskade lök med en egen festival. Givetvis köpte vi med oss en bunt Ail Rose de Lautrec. Om du inte har provsmakat den kan vi berätta att den har en mjuk, rund och lätt söt smak. Mannen som sålde vitlöken till oss var mäkta stolt över denna lokala och unika delikatess och skickade givetvis med recept. På franska. Tur det går att googla. Det är räddningen för oss icke franskspråkiga.
Världsberömd konstnär med anor från byn
Om du tycker att ortnamnet låter bekant på något sätt är det inte så konstigt. Den berömde konstnären Henri de Toulouse-Lautrec (1864-1901) härstammade från en gammal adelsfamilj som hade sina rötter i byn. Han var särskilt känd för sina affischer för nöjesetablissemanget Moulin Rouge i Paris.
Här övernattade vi med husbilen
Nedanför byn finns ett friluftsområde med en stor parkering och en ställplats. Vi valde den här gången att övernatta på parkeringen eftersom vi inte var i behov av någon service i form av el eller tömning.
Mer om platsen
