Vi kom hem efter en härlig helg i husbilen. Jag, Åsa, gick uppför trappan till övervåningen och blev lite förvånad över att dörrarna till vitrinskåpen stod öppna, och inne i toan stod dörrarna till badrumsskåpet öppna. Min spontana tanke var att Micke hämtat något och glömt stänga efter sig. Så var det inte. Verkligen inte.
Jag ropade på Micke och frågade varför han inte stängt skåpsdörrarna efter sig. En mycket förbryllad, nekande och helt oskyldig make dök upp vid min sida och plötsligt insåg vi att vi hade haft inbrott. Fy så kränkande det är!
Nu försökte vi skaffa oss en överblick av situationen
Tjuvarna/tjuven hade bara varit på övervåningen kunde vi konstatera. På Mickes sängbord låg hans "finklocka" och på armbandet hade han trätt upp sin vigselring - och det märkliga var att det inte blev stulet. Och på mitt sängbord låg en gammal ärvd guldklocka kvar. Däremot så stal tjuven/tjuvarna annat som låg i skåp och lådor.
Vi ringde polisen och det kom två polismän
De gav oss ett både proffsigt och bra bemötande i den situation vi var i. Övervåningen spärrades av för att en tekniker skulle kunna undersöka den dagen efter. Så den här gången fick vi en extra, och mycket oplanerad, natt i husbilen. Vi gillar ju att sova där, men inte av en sådan här anledning. För att ta sig in i huset hade tjuven lyft ut ett litet, litet fönster och tagit sig in den vägen. Det måste varit en mycket spinkig och smidig person. En normalbyggd hade förmodligen fastnat.
Vågade tjuvar
Tjuvarna var så pass fräcka att de med hjälp av en stege tog sig in på framsidan av huset. Och då ska man veta att vi har gott om grannar runt omkring oss. Förmodligen skedde inbrottet vid klockan 02.18. Hur kan vi så säkra på det? Jo, vi har övervakningskameror på markplanet som registrerade något vid den tiden. Men tjuvarna lyckades hålla sig utanför bevakningsfältet. De måste med andra ord ha koll på hur tekniken funkar. Eftersom vi har övervakning på bottenvåningen struntade de i att genomsöka den. Förmodligen bedömdes risken som för stor.
Ett inbrott kan gå på "nolltid"
Enligt polisen var det förmodligen tre personer som var involverade, en som tog sig in, en som stod utanför för att ta emot stöldgodset och en i en flyktbil. De var också förvånade över tjuvarnas fräckhet att ta sig in på husets framsida. Men vi fick veta att ett inbrott oftast inte tar mer än 5-10 minuter. Så då är det kanske inte så konstigt att grannarna inte hinner reagera.
Tekniker säkrade spår
Dagen efter kom en tekniker från polisen och undersökte spår noggrant både inne och ute. Fotspår kunde bland annat säkras på taket ovanför ytterdörren och inne på övervåningen. Det är bara att hoppas på att de får träff. Sammanfattningsvis vill vi säga att vi blivit mycket väl bemötta av polisens olika enheter.
Det har gått några veckor sedan inbrottet och vi har fått röja upp, kolla vad som blivit stulet, kontakta försäkringsbolaget om det och om våra förstörda fönster. Nu väntar vi på att få nya fönster ditsatta, men det verkar ta tid.
Att undvika inbrott är inte lätt, men här kommer lite tips från polisen och oss:
Det här var inget roligt inlägg att skriva, men vi kände att vi ville dela med oss av vår erfarenhet. Kanske kan det var till hjälp för er andra husbilsåkare som vill göra sin vardagstillvaro lite tryggare.
Håll dej uppdaterad genom att prenumerera på vårt nyhetsbrev.
Som prenumerant får du alltid reda på vad som händer på vår husbilsresa.
Kommentarer 2
Tråkigt med inbrott, bra tips.
Vi har inbrottslarm med kameraövervakning och med väktarutryckning. Det tipset saknade jag hos er
Hej Ted
Ett inbrott av denna typ tar sällan mer än 5-10 minuter, enligt polisen.
Det innebär att en väktarutryckning i regel tar längre tid. Vi hade tidigare väktarutryckning men tog bort det då vi istället larmar polisen direkt. Polisen har dessutom större handlingsfrihet att ingripa fysiskt vid eventuell konfrontation. Men visst kan man ha väktarutryckning om man känner sig trygg med det. Bra tips.