Först kursade jag. Sedan kursade maken. Och vi blev rikare på köpet!

Ja, hur kan det gå ihop? Det kommer du få svaret på här. Älskade maken fyllde år. Vad ska jag ge till en man som anser att han har allt? Det, mina vänner, var en utmaning som hette duga. Som jag tänkte. Funderade. Och funderade igen. Men jag kom på det. Vi skulle kursa!

När jag väl bestämt mig så satte förberedelserna igång. Men låt mig ta denna fina foto- och solskenshistoria från början. Jag och kompisen Jörgen gick på fotokurs våren 2019 för Patrik Leonardsson, en oerhört skicklig naturfotograf och dessutom författare till ett flertal fotoböcker om Halland. 

Vi, alltså jag och Jörgen rivstartade med den "eviga" väntan på det magiska solnedgångsögonblicket (puh vilket långt ord!) ute på Tylösands klippor med utsikt mot Tylön. Vid ett annat tillfälle, uppe på Galgberget i centrala Halmstad gick vi "bananas"på att skapa "suddiga bokträdssilhuetter". 

Jag hade egen "fotocaddy"

Min käre make var väldigt engagerad i mitt kursande. När jag kom hem från jobbet hade han packat min fotorygga. Snacka om att ha fotocaddy. Och när jag ville använda mina kunskaper när  vi var ute med vår älskade Plåtis grävde han fram en gammal systemkamera till sig själv. Och så följdes vi åt. Många motiv var snarlika. Men som man säger, same, same but different. Dock hade han svårt att acceptera något annat än autoläget. Det skulle dock ändra sig.

Min man fick många magiska ögonblick i födelsedagspresent

Ja, det skulle jag nog våga lova. För han fick som sagt var en höstkurs i Patriks regi i födelsedagspresent. Och fiffig som jag är så anmälde jag mig själv också. Ja du vet, delad glädje är dubbel glädje. Nu har Micke koll på att det finns annat än autoläget. 

Fotografins baksida för lyckade resultat

Blå timmen är ytterligare ett fotofenomen som vi kan lägga till in kunskapsbanken. Vi testade även närbilder på blomster, och insåg att en ficklampa kan ha stor betydelse för resultatet. Det såg förmodligen rätt kul ut när ett tiotal glada fotoamatörer kröp runt i gräset med rumpan i vädret för att hitta bästa blomvinkeln. Man kan väl säga att de som passerade fick se fotografins "baksida".

Glöm inte fikat och fikasnacket

Kaffetermos och kvällsmacka var en välbehövlig och återkommande belöning under bägge fotokurserna. Det bästa med Patrik är att han tar sig tid för alla, har en skönt avslappnad inställning, mycket humor och framför allt han är en superskarp landskapsfotograf. En ödmjuk sådan. Det gillar vi. Så om man ska kursa så varför inte kursa med en kille som Patrik! Det har i alla fall gjort vårt fotoliv rikare.