Jag drabbades av Pössl´s amorpilar och gick från att vara trädgårdsnörd till att bli plåtisfantast 

Vi har ett bra liv käre maken och jag. Respekterar varandra och varandras intressen. Trivs tillsammans. Det är en grundad kärlek. Som en äkta trädgårdsnörd har jag lagt oändligt med tid och kärlek på att designa och bygga upp vår trädgård. Jag kan lugnt säga att jag har grävt ner en hel del pengar genom åren. Och de har vuxit. Med ränta. Bra rabatter har vi också fått. 

Maken delar intresset på sitt sätt. Han njuter av trädgården och alla doftande blommor och smakliga bär, klipper gräs och häckar. Fast allra bäst njuter han med en kall öl i solen i solsängen. Genom åren har han följt med mig på ett antal trädgårdsmässor. Men han då? Vad är hans intresse?

Han började odla sitt intresse 2015

Det var då han ville åka till Elmia på Husvagns- och husbilsmässa för första gången. Ska medge att jag blev lite förvånad. Hade inte riktigt koll på när det där intresset hade börjat gro. Nåväl. Tre år i rad följde jag med på dessa mässor. Vi sprang ut och in i "miljarders" husbilar. Maken funderade hit och dit - på hel- eller halvintegrerat, stort eller smått, korta eller långa. 

Själv var jag inte riktigt med på banan. Jag hade nog inte fattat hur seriöst han hade nördat in på husbilsområdet. Käre maken var i alla fall klok nog att inte tjata trots att han hade hoppats att utbudet på Elmia skulle få mig på fall.

Dags för plåtisplatsen

I stället föreslog han ett nytt alternativ. Att besöka en husbilsfirma. Det gjorde vi. Och jag blev lite nyfiken. Men inte tillräckligt. Det är ju trots allt en stor investering. En vecka senare berättade han att han hittat ett annat ställe där de säljer husbilar som kallas för plåtisar. Vi åkte dit. Vi gick in och ut i ett antal "husisar" Visst var de okey. Men det tände inte till.

Nu small det till!

Tills det var det dags för sista plåtisen, en Pössl 640 Summit. Och det small till. Jisses vad det small! Jag blev kär. Den mjuka rundningen vid köksdelen, den smarta lösningen med dusch och toa, långbäddarna, belysningen utmed taklisterna... Ja, jag var såld. Det var denna eller ingen. Och det blev så. Väldigt kvickt. För det gäller ju att smida medan järnet är varmt enligt maken.

Bästa förlustelseinvesteringen någonsin

När jag tänker tillbaka på hur vi blev med husbil så kan jag bara säga en sak. Jag ångrar ingenting. Det är den bästa förlustelseinvestering vi någonsin har gjort!