Äntligen tillbaka på brottsplatsen
Det kanske låter lite konstigt. Men så är det. Vi har längtat hit, men inte kunnat eller vågat åka hit förrän nu. I mitten av oktober 2020 besökte vi Persköps ställplats senast. Det var då det hände...
Det var nästan fullt. Men det fanns en plats ledig. I en sluttning. Vi tog den. Precis intill finns ett litet mysigt grillhus. Det brukar nästan alltid var fullt med folk där. så vi har aldrig lyckats få tillgång till det. Just denna gång så föll det sig så att det var ledigt. Äntligen!
Det var då det hände. Jag, Åsa, har brytningsfel och dåligt mörkerseende. Ingen bra kombination kan jag meddela. Att jag dessutom tog det okloka beslutet att ta en genväg i mörkret gjorde inte saken bättre. Jag halkade och föll ner för en slänt. Och bröt höger handled. Ett rejält brott! Det har varit en process att jobba sig tillbaka efter operationen. Men äntligen är vi här igen. På min brottsplats.
Vita och vackra PersköpDet är första gången vi besöker Persköp i vinterskrud. Och det är så vackert. Vi tog en promenad runt den lilla "sjön" och tänkte på hur omtänksamma värdarna är som har skottat promenadstigarna. Vandringen fortsatte upp mot utsiktsplatsen och sedan vidare mot jaktmarkerna. Det är vitt och vackert. Och det var länge sedan vi pulsade fram i snö. Vi lyssnade på det knarrande ljudet under vandringskängorna och njöt av varje steg. Många bilder blev det också.
Nu blir det gottning
Nu sitter vi i husbilen och kan konstatera att vi går mot ljusare tider. Klockan är 17.30 och det är fortfarande inte mörkt. Innan vi kröp in i värmen tog vi en kaffe med kaka utanför husbilen. Fårskinn är gott att sitta på. Sedan blev det grillad korv med Gammeldansk som krydda.
I just denna stund sitter vi och sippar vi på varsitt glas Cava. Om en liten stund blir det ostbricka. Och så kommer vi fortsätta att småprata, greja med våra datorer och njuta av att vara tillsammans. Det är så himla "gött" att leva.
Kommentarer