Nu står vi inför ett nytt år. Oron och längtan finns kvar. Men det finns också ett försiktigt hopp. Vaccinet är på ingång. Kanske kan vi så småningom sätta knappen på Play. Låta livet börja rulla igen. Få träffas och kramas. Men inget blir nog någonsin som vanligt igen. Konsekvenserna av corona kommer vi få leva med länge. Förhoppningsvis har vi dock lärt oss att vara rädda om varandra. Att inte ta något för givet. Det är fint.

Tacksamheten för vår förlustelseinvestering
Vi älskar vårt husbilsliv. Men vi hade ingen aning om hur mycket mer det skulle betyda för oss 2020. Det blev en rullande karantänstuga. Vi kunde åka iväg och uppleva nya omgivningar, men på ett säkert sätt. Vi har allt vi behöver; toa, dusch och hemmarestaurang. Under en period lämnade vi inte vår egen region med hänsyn till restriktionerna. Vi "hemestrade" som så många andra. 

Vad skådar vårt norra öga?
Ja, det blev att semestra hemma i år, eller som alla sa "svemestra". Vi drog till Norrland, nyfikna och supertaggade med bagaget fyllt med alla sorters myggmedel. Hur det var? Helt fantastiskt. Vilket underbart land vi bor i! Vi har lärt oss massor om samer och kyrkbyar. Stekenjokk och Hälingsåfallet golvade oss. Några renar såg vi också. Vädret var inte riktigt på vår sida så den berömda midnattssolen har vi kvar på vår bucketlist. Vi åker gärna norrut igen.

Framåt då?
Ja, det är klart att vi längtar efter gränslösheten, att kunna åka dit vi vill utan begränsningar. Men viktigast av allt är förhoppningen att kunna få träffa våra nära och kära förbehållslöst. Att äntligen få kramas och vara nära. Nu hoppas och tror vi på vaccinet och att 2021 blir ett så mycket bättre år.