Nordens största kustsanatorium fanns i Apelviken
Varje gång vi besöker Apelviken i Varberg upptäcker vi något nytt. Ibland är det något väldigt litet. Som en konstig knallorange svampaktig sak som växer på buskar och träd utmed strandpromenaden. Ibland kan det var något mycket större. Något som kryper innanför skinnet. Något som gör att du vill veta mer. Som en barnkyrkogård.
Det som berörde starkt var att det var mest barn som var begravda
Vi befinner oss alltså på Kustsanatoriet Apelvikens gravplats
Det här sanatoriet grundades 1904 på privat initiativ av läkaren Johan Severin Almer. Vid denna tid var tuberkulos, TBC, en utbredd folksjukdom i Sverige. Faktum var att den orsakade vart tionde dödsfall. På 1920-talet var Apelviken Nordens största kustsanatorium. Inte förrän på 1950-talet försvann tuberkulosen, och det tack vare smittspårning, att komjölken började pastöriseras och en omfattande vaccinering.
Det välgörande havsklimatet kryddades med fiskolja
Men varför skapade han en egen begravningsplats?
Barn hade ju begravts innan dess. Saken var den att deras gravplatser inte sköttes. De flesta avlidna var från Norrland och deras familjer hade inte råd att ta hem de döda. Det kostade mellan 350 - 450 riksdaler. Svindlande summor för dessa fattiga familjer. Med andra ord fanns det ingen som kunde ta hand om gravvården. Doktor Almer valde därför att skapa en begravningsplats på sanatorieområdet - de döda skulle ha en värdig sista vila. Ironiskt nog var Johan Severin Almer den första att begravas där efter att ha avlidit i sviterna efter en lunginflammation 1927.
Grisaktigt utseende av skrofulös TBC
Det fanns många varianter av TBC. Vanligast var lungtuberkulos, men även skelett, nervsystem och körtlar drabbades. Bland barn var det vanligast med skrofulös TBC (körteltuberkulos). Namnet skrofulös kommer från latinska ordet scrofa som betyder avelssugga. Det låter kanske konstigt men det har med den sjukes utseende att göra. Inflammationer i slemhinnorna orsakade förtjockning av läpparna, näsan omformades, ögonlocken svullnade och gjorde att endast ögonspringor syntes. Det ansågs därför att den sjuke fick ett grisliknande utseende. Så tragiskt!
All denna historia stämmer till eftertanke
Vi lever just nu i, och med, en pandemi. Covid-19. Men genom alla tider har människor fått genomlida epidemier och pandemier. Virus tycks följa i människors spår. Vi kan ändå vara tacksamma för den läkarvetenskap vi har idag. Ett besök på en barnkyrkogård ger perspektiv.
Källor: wikipedia, digitaltmuseum, kvsmuseum.