2 minuters lästid (453 ord)

Blankaholms naturcamping

fredag, 24 juli 2020

Vi välkomnades av en "Hamburgare" och mötte en stilig vinbergssnäcka

På vår väg söderut utmed Östkusten passerade vi Västervik och Oskarshamn. Planen var att ta färjan från Oskarshamn till Byxelkrok på Öland. Men det var fullbokat. Så åter igen ändrade vi vår planering. Nu hamnade vi istället på en naturskön camping som ligger mitt i Blankavikens naturreservat.

Vi rullade in på Blankaholms naturcamping och stegade in i receptionen. Där möttes vi av en riktig personlighet. Mannen är av tysk härkomst, en "Hamburgare" som han sa, men talar alldeles utmärkt svenska. Det var ett skönt och avslappnat bemötande med humor och glimten i ögat. Han tipsade om en fin plats med utsikt över vattnet.

Rogivande vatten

Att stå vid vatten är något som vi verkligen gillar. Det skänker sådan ro. Vad vi också gillade var att det var gott om utrymme. Här finns verkligen ingen risk att drabbas av klaustrofobi. Campingen ligger dessutom mitt i ett naturreservat, mellan Östersjön och karaktärsfull ekskog. Det kan knappast bli så mycket bättre.

Från en levande Helix pomatia till en död escargot de bourgogne

Fram emot kvällningen gav vi oss ut på en promenad för att scanna av omgivningarna, på vägen mötte vi en stilig vinbärssnäcka som precis som vi alltid har huset med sig. På latin heter den Helix pomatia och är Europas största landsnäcka. Den kan bli upp emot 1 decimeter lång och skalet kan bli upp till 5 centimeter högt! Vinbärssnäckan är ätlig, men som tur är vet den nog inte om det. Faktum är att det här ganska stora blötdjuret har "odlats" (konstigt att man säger så, borde det inte kallas för uppfödning?) för konsumtion ända sedan romartiden. Det är en kulinarisk delikatess i Frankrike. De döda vinbergssnäckorna byter då namn till escargot de bourgogne och serveras vitlöksgratinerade i sitt eget skal. Vill du absolut fixa den här lilla maträtten så klicka på länken i texten.

Nästa gång ska vi inte äta innan upptäcktsfärden

Vi tog en tur ner till en liten småbåtshamn och fortsatte sedan in till den lilla byn som har både lanthandel, hamncafé och restaurang. Det var nästan lite synd att vi hade ätit innan vi gav oss ut på upptäcktsfärd för restaurangen var verkligen gammeldags charmig, både utomhus och inomhus. Men, vem vet, kanske kommer vi hit igen och då ska vi definitivt äta där och njuta av miljön och den unika träkonsten.