3 minuters lästid (508 ord)
Cykelutflykt till Degerhamn och Ölands alunbruk
Vi hade ingen aning om att alun har så många egenskaper - mest bra. Men det visste man faktiskt redan under antiken!
En av dagarna som vi spenderade på Sandviks Camping begav vi oss iväg på en liten cykelutflykt. Vi ville bekanta oss lite mer med omgivningarna. Att cykla utmed en liten landsväg på Öland är trångt. Det finns inte mycket utrymme för möten mellan bilar och cyklister. Men det är också vansinnigt trångt i vägkanterna av alla dessa fantastiska blommor. Det tar nästan andan ur dig, så vackert är det.
Vi cyklade ner till hamnen i Degerhamn, där vi konstaterade att det finns en enkel ställplats. Nästa anhalt blev lämningarna av Sveriges mest välbevarade alunbruksmiljö. En gång i tiden fanns det totalt elva alunbruk i Sverige och ett av dessa var alltså Ölands alunbruk lite söder om Degerhamn med anor från början av 1700-talet. Sin glansperiod hade bruket på 1820-talet då det arbetade 322 personer här. En skrämmande siffra är att 116 stycken av dessa var barn. Det där med lek blev det inte mycket av för de små. Tänk vad bra vi har det idag!
Vad användes det där alunet till kan man fråga sig
Det användes av garvare och färgare, vid papperstillverkning för att glätta ytan så att bläcket fick fäste och istället för kalk i murbruk. Alun användes redan under antiken, främst i Medelhavsområdet, på grund av sina blodstillande och desinficerande egenskaper. Alun användes också för att konservera exempelvis kött, och det förekommer i en del grönsakskonserveringar än i dag. Och det är en viktig ingrediens i det vi kallar för trolldeg som barn och vuxna skulpturerar med.
Och då kommer vi till nästa fråga. Vad är rödfyr?
Rödfyr är den restprodukt som blir över när man bränner alunskiffer. Den har haft många användningsområden exempelvis utfyllnadsmaterial men även som vägbeläggning och underlag till tennisbanor. MEN alunskiffer och även rödfyr, innehåller stora mängder uran och andra farliga ämnen som arsenik, vanadin och molybden. Det kan förorena grundvatten och mark. Därför används det inte numera.
Vad användes det där alunet till kan man fråga sig
Det användes av garvare och färgare, vid papperstillverkning för att glätta ytan så att bläcket fick fäste och istället för kalk i murbruk. Alun användes redan under antiken, främst i Medelhavsområdet, på grund av sina blodstillande och desinficerande egenskaper. Alun användes också för att konservera exempelvis kött, och det förekommer i en del grönsakskonserveringar än i dag. Och det är en viktig ingrediens i det vi kallar för trolldeg som barn och vuxna skulpturerar med.
En fabrik i ruiner
Här i Degerhamn var alunskiffern lättåtkomlig vilket syns i skifferbrotten. Här fanns även en bra utskeppningshamn. Idag är skifferbrotten rätt igenvuxna. Naturen tar ju gärna tillbaka sin plats när den kan. Än minner en gammal bruksgata med arbetarbostäder och industrilämningar om fornstora dagar. På 1890-talet lades verksamheten ner, bland annat på grund av bristen på ved som behövdes vid framställandet av alun. Själva fabriken är numera en ruin, bara fabriksskorstenen är intakt och reser sig trotsigt mot skyn. I det gamla industriområdet kan vi se stora högar av rödfyr.
Och då kommer vi till nästa fråga. Vad är rödfyr?
Rödfyr är den restprodukt som blir över när man bränner alunskiffer. Den har haft många användningsområden exempelvis utfyllnadsmaterial men även som vägbeläggning och underlag till tennisbanor. MEN alunskiffer och även rödfyr, innehåller stora mängder uran och andra farliga ämnen som arsenik, vanadin och molybden. Det kan förorena grundvatten och mark. Därför används det inte numera.
Vi avslutade vår cykelutflykt med ett besök i Konstens geologiska trädgård. Att forma sten är en konst! Det blev en upplevelserik dag kan vi konstatera.
