Ibland känns tiden alldeles för kort. Och ibland fattar man inte hur mycket som hunnits med på drygt 24 timmar. 

Som när vi var i Borgholm senast. Vi stod på Kapelluddens camping. Kanske var det för fjärde och sista gången vi besökte campingen. Vi stod åter igen på Solsidan, men det som sved lite i skinnet var inte solen utan priset per natt. Det börjar bli för dyrt. Tyvärr. För vi gillar verkligen Kapelludden.

Men i alla fall. Nu var vi här, på Kapelluddens camping. Första dagen tog vi en promenad in till Borgholm som verkligen är en mysig liten stad. Det var liv och rörelse, den här helgen var det tydligen en stor bilträff. Vi såg mängder av välputsade amerikanare. Ett litet vätskestopp blev det på vägen efter att ha kollat in allehanda butiker. När vi kom tillbaka till campingen blev det grillning och chillning. Och en makalös solnedgång. 

Dag två - grönt och skönt och slottsruin

Dag två hade vi bestämt att vi skulle vandra upp till Borgholms slottsruin. Det går liksom inte att strunta i det när du är i krokarna. Men det är definitivt inte jobbigt. Tvärtom. Du vandrar förbi pampiga trähus med snickarglädje extra allt. Efter det tog vi Prins Alexanders stig. Den lummiga lundmiljön med alla blomster och den skira grönskan är helt ljuvlig. Ovanpå det så sjunger fåglarna vackrare än vackrast. Så många olika stämmor. Och inte en enda kråkröst.

Orkidéeradarn är inkopplad

Väl uppe vid Borgholms slottsruin startade orkidéescanningen hos mig Åsa. Ett vårbesök på Öland utan orkidéer är fattigt. Men jag blev rikligen belönad. I och för sig av bara en sort, men ändå. Lycka! Och här gäller verkligen det gamla uttrycket "se, men inte röra". Men beröra, ja det gör dessa ljuvliga blommor ända in i hjärteroten.

Det blev ett stopp på Slottscaféet vid Solliden innan vi tog Prinsessan Estelles stig tillbaka mot campingen. På vår väg mötte vi ett gäng natur/trädgårdsentusiaster. Och minsann, det var ingen mindre än Gunnel Carlson, välkänd trädgårdsprofil från TV, som guidade.

Otippat med traktorutställning och flyguppvisning

Vi hade trott att vi skulle komma tillbaka till husbilen betydligt tidigare. Men hoppsan, helt plötsligt hamnar vi i en friluftsutställning för veterantraktorer. Och bland de nyare fanns en traktor vars däck var högre än jag, Åsa. Och jag är ju ändå hela 168,5 cm ovanför havet! Över Kalmar sund kunde vi dessutom skåda försvarets flyguppvisning. Otroligt skickliga piloter visade prov på sin flygkonst.

Kråkkonsert och solnedgång

Mat i magen är inte fel. Denna kvällen blev det rökt lax med potatissallad. Solnedgången fyrade av ett fantastiskt sceneri. Vad vi möjligen kunnat önska oss var lite mer värme i luften. Vilket det blev - på avresedagen förstås. Sedan kan vi ju säga att kråkkonserter inte är vår melodi. Oj vad de skränade - nästan dygnet runt. Tur att vi inte stod närmast "deras" träd. Men vi gissar att de själva tycker att det låter riktigt snyggt...