Alla vill hit, men alla får inte plats... 

Äntligen fick vi plats på Skallkrokens ställplats vid Haverdal. Vi har varit nere och vänt hur många gånger som helst och konstaterat att det varit fullt. Vilket är fullt förståeligt för det är en väldigt fin plats här i världen.

Igår kväll hade vi slow-TV live
Vi satt ute i våra solstolar och njöt av ett glas vin. Studerade havsfåglars och änders letande efter mat nere i vattenbrynet. Funderade lite kring huruvida fåglar kan känna kyla. De vandrar omkring så obekymrat i sin matjakt. Flera av dem liksom steppar med fötterna. Gissar att det kan vara ett sätt att locka fram godsaker ur sanden. Får nog googla på det.

Nästan överjordiskt vackert
Långt borta kunde vi se betande hästar och kor. Försommarblommande hundkäx bildar en skir avgränsning på sina ställen. Och gräset som växer ner mot strandkanten är så där ljuvligt krispigt grönt som det bara kan vara vid den här tiden på året. Det är nästan överjordiskt vackert. Och ännu vackrare blir det när solen börja sänka sig ner i havet. Fotostativet var på plats och många, många bilder blev det. 

Havet är havet
Måste vi välja mellan skogarnas sus eller kluckande vågskvalp så blir det ljudet av vågor som rullar in mot stranden. Det är en sådan frihetskänsla att blicka ut över en oändlig horisont. Men vet du vad, det bästa är att vi faktiskt kan kombinera dessa två naturvärldar. Tack vare att vi har vår lilla "husis" kan vi välja plats efter väder och vad vi vill ha för upplevelse. Men okej, vi får nog erkänna att vi väldigt ofta "råkar" hamna i anslutning till havet.

Några detaljer som ger Skallkrokens ställplats lite extra plus
De har valt att avgränsa varje plats med blomlådor och bord och bänkar. Det ger lite extra trivselkänsla. Det är prisvärt och du swishar enkelt betalningen. Toaletterna är välstädade och fräscha. Men bäst av allt är utsikten - närheten till havet och naturreservaten.