2 minuters lästid (329 ord)
Städjan - Nipfjället
Dimmigt på Nipfjället
Vi försöker följa väderkompassen i möjligaste mån. Är det bara uppehåll är vi tacksamma. Men när det blir för mycket av regn och rusk försöker vi hitta bättre ställen. Så vi lämnade Norge och for hem till Sverige.
Naturreservatet Städjan - Nipfjället har vi sett fina bilder från på Instagram så dit ville vi ju åka. Ett antal vägrenar mötte vi på vår väg dit. Men vi hade lite otur med vädret. Lillnipens topp som ligger närmast parkeringen låg höljd i dimma och vis av erfarenhet sedan vi var uppe på Skuleberget beslöt vi oss för att inte gå upp dit. Att bara kika in ett "mjölkmoln" ger inte så mycket upplevelsemässigt. Därför blev det bara en kort promenad i de närmaste omgivningarna.
I fjärran såg vi ett annat moln, närmare bestämt Nipfjällets högsta punkt som heter Molnet och som ligger 1191 meter över havet. Det är också ett intressant vandringsmål som får stå kvar på önskelistan. Det här lär nämligen inte vara sista gången vi besöker norra Sverige för det finns mängder av fina naturupplevelser att vara med om. Vårt stopp här får ses som en rekognosering. Förhoppningsvis kan vi göra ett nytt försök att vandra i området vid ett annat tillfälle.
Vart skulle vi nu ta vägen?
Någonstans måste vädrets makter ändå vara lite mer vänligt inställda. Vi rådfrågade SMHI, YR och Klart - det skulle vara lite bättre vid Fulufjällets nationalpark. Sagt och gjort. Vi hoppade in i vår Plåtis och åkte mot vårt nya mål. Där hade vi bättre tur med vädergudarna. Det var inte strålande sol, men uppehåll och behaglig temperatur. Mer om det i ett annat inlägg.
