Rättvik blev "felvik"
Dalhalla och fäbodar - vad kan gå fel?
Vi fortsätter vår resa norrut. I Falun gör vi ett nostalgi- och lunchstopp. Micke har tillbringat mycket tid där som barn och tyckte det var kul att få vandra runt och se sig om. Vi kikade även in i Kristine Kyrka. Men nu är det trakterna kring Siljan, med omtalade orter som Rättvik och Mora, som hägrar så vi åker vidare i vår lilla husis.
Fel 2 - grusvägar
På vägen till Dalhalla hade jag sett en skylt om "levande" fäbod. Ett rätt kul uttryck egentligen. Fäboden som är en byggnad är väl inte särskilt levande i sig, det är väl mer innehållet och det som är runt omkring som står för livet. Det var ju bara 8 kilometer dit och visst hade varit fint att få uppleva lite fäbodsliv. Micke svänger av, men det blir snabbt grusväg och han börjar oja sig över att den nytvättade bilen kommer att bli skitig. Och det blev den så klart.
Fel 3 - en intensiv och tomhänt kvart
Väl framme vid fäboden visade klockan på kvart i fyra och vad som också visade sig var att de stänger klockan fyra. Varför det? Jo för att de söta fjällkorna ska mjölkas klockan fem. Det har vi full förståelse för. Men det kändes lite surt att komma så i sista minuten. Vi gick i alla fall runt lite snabbt bland fäbodarna, tittade någon minut på hur det ystades smör och sedan ville vi handla lite. Det visade det sig att de även ville att vi skulle betala inträde för att vi skulle få handla. Men eftersom det nästan var stängningsdags förbarmade de sig och sa att det gick bra att handla ändå. Så bra. Jag valde ut ett par ostar som verkade goda.
Fel 4 - som faktiskt blev rätt
Nu bestämde vi oss för att strunta i Rättvik, för oss blev det liksom "Felvik". Istället bar det av till Mora. Vad mer kan gå fel? Jo, jag letade efter campingar och ställplatser medan Micke körde. Hittade Sollerön Camping och läste att det bara var 1,5 kilometer in till Mora. Ooops, det var felläsning med rejäl marginal. Det visade sig vara 1,5 mil! Så vi får kika in i Mora när vi ska åka vidare. Men ibland kan fel bli rätt. För vilken fin camping det här är. Och Micke fick skölja av husis hjälpligt när vi väl stod på plats. Det gjorde honom mycket gladare. Så snipp snapp snut, det blev bra till slut.