En albansk kulturstrapats i "apvärme" 

I mitten av juli är det varmt i Albanien. Väldigt varmt. Och eftersom vi gillar lugna och långa frukostar lyckas vi oftast pricka in utflyktstider till cirka klockan 12 på dagen. Solen står högt och gassar. Men vi kör på.

Här är det smala, mycket smala vägar, slingrande och branta backar. Bilisterna känns inte heller riktigt pålitliga. Men fint är det! Vi hade tänkt cykla upp, men glöm det. Inte ens våra elcyklar pallade lutningen. Det fick bli apostlahästarna. Däremot funkar det att köra en bra bit upp. 

Vi tog oss i alla fall upp till denna historiska borg som har en vidunderlig utsikt, tre floder flyter samman nedanför. Rozafa-borgen som ligger 130 meter upp är Albaniens äldsta fästning med anor från 300-talet före vår tideräkning. Det vi kan se idag stammar från den Venetianska perioden på 1400-talet. 

En jäkligt oklok gubbes ödesdigra råd

Enligt legenden skulle tre bröder bygga fästningen, men murarna rasade hela tiden. Då frågade de en klok man (fast jag tycker han milt sagt inte var klok på någon fläck) om vad de skulle göra. Den "kloke" mannen sade att för att väggarna skulle hålla måste en av brödernas hustrur muras in levande. Det skulle bli den som först kom med mat till männen. De två äldre bröderna avslöjade detta för sina hustrur. Lillebroderns fru, Rozafa, fick inget veta och blev därmed den som gick med mat. Och hennes öde - ja, ack så grymt. Hon blev levande inmurad. Men väggarna håller än idag...

Och vad kan vi lära oss av denna legend. Jo, lyssna inte på kloka män - det kan vara rent livsfarligt.