Skip to main content
logg

välkommen till vår logg

Här loggar vi alla platser vi har besökt och bjuder på våra personliga tankar och reflektioner. Du kan enkelt söka efter ort, land eller i olika kategorier.

 

3 minuters lästid (615 ord)

Vilken upplevelse vid Kukkolaforsen

 Lax, sik och en plankbro ut i vattnet - utan spik

Vi är på semesterresa norrut. Ett av stoppen är Kukkolaforsen. Någonstans i sociala medier hade vi fångat upp tipset om den här platsen. Vilket toppentips! Vi skickar det vidare direkt för vi blev helt fångade. Tack och lov inte i fisknät utan mer mentalt.

När vi kliver in (eller säger man ut?) i Kukkolaforsens territorium hamnar vi i ett utomhusmuseum signerat 1800-tal. Svenskare än så här kan det knappast bli med de faluröda husen med sina vita knutar. Björkarna och den brusande forsen fulländar bilden. Det här är ett fantastiskt stycke kulturhistoria som verkligen fångade oss.
 
I området finns fiskebodar, kvarnar, kontor, såg, virkesmagasin, smedja, isbod, halstringsbod och som grädde på moset - Tornedalens Fiskemuseum. Vi blev väldigt imponerade av hur fint de har byggt upp museet. Bild, film, fiskeredskap och mindre modeller av verklighetens fångstmetoder skapade en välgjord och imponerande bred historieskildring på den lilla yta som museet har till förfogande. I de två kvarnarna pågick det konstutställningar av skiftande slag. Ett fint sätt att låta byggnaderna leva.

Sik och lax fångades med pata
I Kokkulaforsen har man fångat sik och lax ända sedan medeltiden. Fångsttiden är från islossningen fram till september. Varje år byggdes det upp så kallade pator. Att fiska med pata innebär att man lägger ut enkla gångbroar ut över älven. Därifrån sänkte man ner konformade träburar som lät mindre fiskar slippa igenom medan de stora fastnar. Numera är detta fiskesätt förbjudet. 

Vi gick ut på en sådan pata och visst kändes det lite svajigt för plankorna låga lösa. Inte en spik eller skruv så långt ögat nådde. Samtidigt kände vi oss ändå trygga för de tvärgående träribborna låg hyfsat tätt och plankorna ovanpå låg bitvis lite omlott. Dessutom verkar ju byggnadstekniken för patorna ha funkat för folk långt före oss. 

Vad var höjdpunkten vid vårt besök?
Självklart den brusande, breda forsen. Det är något speciellt med vatten i rörelse. Hur det glittrar, väller fram, rundar eller rusar över stenar. Och så det där ljudet som manar till lugn, eller inger respekt om det är illväder. Vattnet ger och tar.

Den enda smolken i glädjebägaren var att vi missar den stora Sikfesten som är sista veckan i juli. Har du möjlighet att pricka in den när du besöker Haparanda och Kukkolaforsen så besök den. Gissar att det är en härlig upplevelse. 

Nordens bördiga Nildal
Kukkolaforsten (på finska: Jylhä) är en av Tornedalens största och mest kända forsar. Den är 3,5 km lång och fallhöjden är cirka 14 meter. Sedan urminnes tider har det bedrivits fiske här. På de bördiga fälten i anslutning till Torneälven har det odlats korn och hö till boskapen.

Tornedalen är tudelat
I Finska kriget som pågick mellan Sverige och Ryssland år 1808-1809 förlorade Sverige en tredjedel av landet och en fjärdedel av sin befolkning. Finland övergick till Ryssland och Tornedalen delades därmed. Kukkolas östra och västra delar hamnade i olika länder. Så när du står på den svenska sidan kan du vinka till den finska. Gränsen går nästan mitt i älven.

Plats (karta)

Idag är vi i Djupvik
Idag är vi i Björkliden