Det här minnesmonumentet griper tag i dig

​När vi cyklade in till Tallins centrum såg vi en märklig och mörk byggnation. Vi visste inte vad det var för något men bestämde oss för att stanna till. Det visade sig vara ett minnesmonument över kommunismens offer. Var femte estländare "utrotades" under Sovjetunionens styre. Det känns i hjärtat.

Estland förlorade en femtedel (!) av sin befolkning på lite drygt en miljon invånare på grund av Sovjetunionens terrorpolitik. De flesta av dem vilar i omärkta gravar. Utrensningen började i juni 1940. De första offren var den estniska politiska eliten och den militära ledningen, tjänstemän och poliser tillsammans med patriotiska medborgare som motsatte sig ockupationsregimen. Men det slutade inte där. Det fortsatte med familjemedlemmar. Och cirklarna utökades. Folk deporterades till Sibirien. Barn och vuxna dog av svält och tortyr. Estland förlorade 90 000 personer som dödsfall under perioden 1940-1991. Ännu fler flydde från sitt hemland åren 1935-1945. Tänk dig det otänkbara. Att var femte människa i din omgivning försvinner. Det är ofattbart. 

Minnesmärket består av två delar som heter "Resan" och "Hemmets trädgård"

Resan är en minneskorridor med offrens namn på väggarna. Vi vandrade genom denna korridor som symboliserar den totalitära regimens skoningslöshet. Att se alla dessa namn, 22 000. Det gjorde ont.

När du kommer ut från korridoren möts du av en park med äppelträd. Det är bin på väggarna på minnesplatsens ena sida. Det här ska symbolisera hur människorna slets från sina trygga hem med våld. Bara några lyckades att överleva alla dessa lidanden och återvända till "Hemmets trädgård".

Kontrasten mellan den mörka korridoren, resan, och den öppna "trädgården" sätter fingret på frihetens ömtålighet som företrädare för det Estniska Institutet för Historiskt Minne uttryckte det.

Det är en både imponerande och mycket, mycket tänkvärd minnesplats som finns här i Tallinn. Har du möjlighet så gör ett besök och hedra dessa ester, och inte minst rätten till frihet.