Tro det, ja Trogir har det där lilla extra... 

Det är nästan lite magiskt med den här semesterresan. Vi lyckas pricka in det ena världsarvet efter det andra. Nu är det check på Trogir som funnits med på UNESCOs världsarvslista sedan 1997. Staden ligger 25 km norr om Split. Dess historia sträcker sig mer än 2000 år tillbaka i tiden. 

Tack vare sitt geografiska läge mellan inlandet och ön Ciovo var Trogir en viktig stad att erövra för härskare utmed Adriatiska havskusten. Staden har varit grekisk, romersk, venetiansk och till och med fransk. Alla dessa kulturer har bidraget till stadens arv. Och det vi möts av idag är en alldeles förtjusande och mycket charmig liten stad.

Hamnpromenaden in till den gamla staden känns nästan som en slags stor italiensk piazza. Här ligger restauranger och serveringar på rad. Men vi hade siktet inställt på den gamla staden. Väl där strosade vi genom smala stenlagda och vindlande gränder. Små torg öppnar sig mellan husen. Allt andas historia. När hungern gjorde sig påmind stannade vi till och åt en god lunch på en mysig liten restaurang där borden liksom tryckte sig tätt intill de anrika väggarna.

Trogir är fullt av sevärdheter

Gamla staden har en av de högsta koncentrationerna av kyrkor och fina byggnader i romersk, renässans och barock arkitekturstil i hela världen. Det är helt fantastiskt. Här finns St Lawrence katedralen från 1300-talet.  Det är verkligen värt inträdet till katedralen och tornet. Vi lyckades självklart pricka in klockringningen kl 12.00 uppe i tornet. Det var en upplevelse utöver det vanliga kan jag lova. Klättringen i de trånga trapporna upp till klocktornet var också en historia i sig. Men väl värt mödan. Det gäller bara att mota bort eventuell höjdskräck.

Vi besökte även fästningen Kamerlengo från 1400-talet. Du hittar den vid norra udden av ön. Här kan du ta en promenad uppe på fästningens murar, därifrån tog vi oss upp i huvudtornet via en ganska brant trappa. På sommaren används fästningen för konserter och andra evenemang. Synd att vi inte tajmade det. Men vem  vet, vi kanske hamnar här igen.