Det finns gott om fårskallar i Norge
Kossor har vi inte sett särskilt många på vår Norgetripp. Men vi får nog lov att säga att får har vi sett i mängder. På vägarna. Vid bilar på parkeringar. På fjäll och branter. De tar sin plats, och du får veta din plats och vänta tills de har passerat eller gjort vad de nu skulle göra. Får vi lov att presentera det norska, självständiga och stolta fåret i all sin prakt?
Här bjuder vi på ett axplock av alla dessa ulliga, gulliga djur. Som dessutom har utvecklat en speciell känsla för att lyckas vara där de egentligen inte ska vara. Och är man ett hungrigt lamm, litet eller större, så tar man för sig i mjölkbaren var den än råkar befinna sig.
Charmen med att dessa djur får röra sig fritt är smått "fårmidabel". De tar sin plats helt naturligt vad de än hittar på. Det är du som får vänta tills de behagar släppa fram dig. Vi förundras dessutom över hur fåren lyckas balansera på de branta sluttningar som finns överallt i Norge. De verkar varken lida av höjdskräck eller dåligt balanssinne.
Får man äta får?
Fåren behövs, både som föda och för att norrmännen ska kunna sticka sina lusekoftor. Fårikål är en populär maträtt har vi hört, vi råkade dock inte ut för den under vår resa. Fårost däremot har vi tagit till oss. Fast den vi har ätit tillverkas i andra länder. Kanske är något som norrmännen borde fundera på att göra...
En annan rätt som vi garanterat hade duckat för är kokt fårskalle, den är tack och lov inte så utbredd längre. Det lite sorgliga med denna maträtt är att den har sitt ursprung från tider med svår fattigdom då människor inte hade råd att vara kräsna. Allt på djuret åts eller användes på något sätt. Det ska man ha den största respekt för. Men vi är ytterst tacksamma att vi slipper äta fårhjärna numera.
