I Foz i Galicien finns en av Spaniens äldsta katedraler. Givetvis var vi bara tvungna att på små byvägar ta oss dit och kika närmare på underverket. Som bonus fick vi veta att en biskops sko gav vatten vid svår torka under 1100-talet. Visst är historia spännande!
Vi hade hoppats på att kyrkan skulle vara öppen. Men, nej, tyvärr inte. Det finns skatter inuti som vi gärna tagit del av. Istället fick vi beundra den på utsidan. Arkitekturen är onekligen speciell. Inte minst de extremt tjocka lutande “stenbjälkarna” som smalnar av uppåt. Dessa är faktiskt från 1700-talet. Då insåg man att denna kyrka med anor från slutet av 1000-talet höll på att falla samman om den inte fick stöttning och stabiliserades. Tack vare detta kloka initiativ så står basilikan upprätt än idag.
Arkitekturen är tydligen ovanlig för västra Galicien. Det finns inslag av så kallad lombardisk-katalanskt romansk stil.
Källan till skokällan
På 1100-talet drabbades trakten av svår torka. Biskopen San Gonzalo levde och verkade här under slutet av 1000-talet och början av 1100-talet. Han var biskop i området kring Mondoñedo och Foz i Galicien och ansågs vara mycket betydelsefull. Biskopens grav finns i basilikan San Martiño de Mondoñedo som var stängd när vi var där. Surt? Ja!
Kan en sko hjälpa mot torka och missväxt?
Bra fråga. Det här är en lokal legend: När en svår torka drabbade biskopens område kom människorna till honom och bad om hjälp. Gonzalo gick då till en plats nära basilikan för att be Gud om hjälp. Om någon anledning kastade han sin sandal - zapata - på marken. Precis där den landade började vatten springa fram ur marken. Det blev Zapatakällan (Fuente de A Zapata).
Det här ansågs givetvis som ett mirakel. Det sägs att källan aldrig torkar ur. Vattnet betraktas fortfarande som “heligt” av många besökare. Eftersom jag, Åsa, drack lite av det så känner jag mig allt lite speciell i sammanhanget. Helig är väl att ta i, men gott var vattnet i alla fall.
Mer om platsen
