Frankrike är fullt av små beiga och gråaktiga byar. Många med rötter i medeltiden. På håll ser de kanske inte så roliga ut. Men om du tar dig in i hjärtat av en by ser du hur små utspridda färgklickar lyser upp. Som vackert blommande rosor och kamelior. Och fönsterluckor målade i lavendelblått och hallonrött.I Castelnau de Montmiral njöt vi både av den gamla miljön och franska crepes.
Redan när vi vandrade in i Castelnau de Montmiral kunde vi känna den medeltida atmosfären. De urgamla husen lutar både hit och dit. Sneda och vinda. Men de står stadigt och lever och andas fortfarande. Människor bor här än idag. Bakom de tjocka väggarna pågår bybornas vardagsliv. Och så har det varit i mer än 800 år. Det är en vacker tanke tycker jag. Här möts tradition och samtid. Varsamt. I det ligger byns framtid.
Hipp-som-happ-gränder
Gatorna och gränderna verkar gå lite hipp som happ. På sina ställen är gränderna så smala att vi knappt kunde gå bredvid varandra. Men tro det eller ej. Det fanns en plan för gatustrukturen. Den funkade dock inte fullt ut eftersom hela byn ligger på olika nivåer. Då får man freestyla. Det gjorde givetvis fransmännen. Det är inte så himla noga. Bara det blir bra i slutänden. Och det blev det ju. Sedan har ju fransmän sinne för detaljer. Krukor, blommor och annat pynt fick oss att gång på gång stanna till under vår vindlande promenad.
Inget hästbajs på torget numera
När vi kom fram till det lilla pittoreska torget, Place des Arcades, pågick en mindre marknad. Urgamla arkader och otroligt välbevarade hus i sten, tegel och korsvirke omfamnar torget. Det är riktigt ögongodis för oss historienördar.
Än idag är torget den naturliga mötesplatsen.Det var en mycket märklig känsla att se bilar parkerade lite här och där. Det stämde inte på något sätt. Förr hade det varit åsnor och hästar som parkerats och du hade fått se upp för att inte trampa i deras bajs. Den gamla bymiljön gjorde att vi i vilket ögonblick som helst väntade oss höra klappret från hovar och gnissel från träkärror.
“Blåtira” i kyrktaket
Vi tog den korta promenaden bort till byns kyrka, Notre-Dame-de-l'Assomption. Den var tyvärr stängd för invändig renovering, men vi kunde ändå kika in där vi stod vid den bastanta porten. Oj vad den kommer att bli vacker när den är klar. Jag älskar den fantastisk blåa nyansen i takmålningarna. En sådan “blåtira” kan jag stå ut med att se. I kyrkan finns det praktfulla Armagnackorset från 1300-talet. Enligt utsago ett briljant medeltida hantverk strösslat med guld, stenar och emalj. Det hade vi gärna vilat ögonen på. Men kanske en annan gång.
Maffiga stadsportar
Byn har flera stadsportar. Castelnau-de-Montmiral var nämligen en befäst stad när det begav sig. Eller nja, mer by än stad, tycker vi. I vilket fall som helst så murade de in sig. Två av stadsportarna, Porte des Garrics och Porte de Toulze, är bevarade till stor del. Beundransvärt storståtliga och maffiga. De kunde bygga stort på medeltiden!
By med fantastisk vy - gärna med crêpes
Du hittar denna lilla rara by i sydvästra Frankrike några mil från Albi. Castelnau de Montmiral ligger på en bergsrygg med en fantastisk vy över dalgångar, vinodlingar vid Gallianac och skogen Forêt de la Grésigne. Den fina utsikten kan vi intyga efter att ha njutit av den på balkongen på ett lite udda café. Vad vi åt? Franska crepés så klart.
Klassad by
Castelnau de Montmiral har stjärnstatus gånger två. Kanske mer? Men byn är i alla fall klassad som en av Les Plus Beaux Villages de France – Frankrikes vackraste byar. Den har dessutom status som skyddat kulturhistoriskt område. De knappt tusen byborna är förmodligen väldigt stolta över detta.
Gammalt som gatan
Castelnau-de-Montmiral grundades år 1222 av greve Raymond VII av Toulouse. Slottet som gav byn sitt namn finns inte längre kvar. Det revs under Franska Revolutionen. Men tack och lov klarade sig den medeltida stadskärnan. Att ha fått förmånen att vandra på dessa gamla gator känns onekligen speciellt tycker vi.
Mer om platsen
