Det är en lördag. En helt vanlig lördag. Du vaknar. Barnen kanske är lediga från skolan. Maken är på sitt jobb. Snart ska du gå till bagaren för att köpa bröd och till slaktaren för att köpa kött till middagen. Men det är inte en vanlig lördag. När kvällen kommer är du, dina barn och din man döda.
En hel fransk by utplånades den 10 juni 1944. Invånarna i Oradour-sur-Glane mördades av Waffen-SS-förbandet Der Führer som ingick i SS-Panzer-Division Das Reich. Nazisterna intog byn och ödelade den fullständigt. Med en ofattbar grymhet. Det skedde bara några dagar efter Dagen D då de allierade landsteg i Normandie.
Inte ett museum utan ett evigt minnesmärke
Vi gick på samma gator där en gång över 600 människor levde sina liv. Jobb, skola, kyrkbesök, umgänge, bröllop, dop - allt det där vanliga som hör vardagslivet till. Vi försökte ta in och förstå vad som hände. denna dag. Det gå knappt.
Oradour-sur-Glane inte är ett utomhusmuseum. Det är ett minnesmärke över krigets brutalitet och grymheter. Allt är bevarat exakt som det var efter massakern. Dagens levande by med samma namn byggdes upp intill denna utplånade.
Rester av vanligt byliv
Vi såg rester av hus. Bilar. Symaskiner. Skyltar som berättade om att här har det funnits en bilverkstad eller en restaurang. Allt bränt. Nedbränt. Det finns ingenting kvar efter den 10 juni 1944. Ingenting. Bara en stor sorg.
Att vandra på dessa gator. Se resterna av allt det som en gång var vanligt liv. Elledningar som löper i luften. Järnvägsspåren. Sönderbrända ruiner. Skotthål i väggarna. Parkerade bilar som aldrig mer kommer att köras. Det berörde oss djupt.
Byborna finns inte mer. De blev utplånade. Skjutna, brända. Män, kvinnor, barn. Det var med tunga steg vi sakta gick på gatorna genom byn för att försöka förstå det ofattbara. Skuggorna av det förflutna stod i bjärt kontrast mot det varma solsken som flödade när vi var där.
Bara sju överlevde massakern
Endast sju överlevde massakern av 642 människor. 247 kvinnor och 205 barn föstes in i kyrkan som bommades igen. Det går knappt att tänka sig vilket kaos och vilken ångest som utspelade sig. De brändes ihjäl. Och de som försökte fly sköts skoningslöst.
Vi gick försiktigt in kyrkan. Såg oss omkring i resterna av helgedomen. Det som skulle vara en trygg plats. Istället blev det helvetet på jorden för dessa barn och kvinnor. Att sedan se minnestavlan i kyrkan över byns män som som stupade i första världskriget gjorde allt ännu mer tragiskt.
190 män stängdes in på olika ställen i byn. Sköts. Och brändes. En del levande. För vissa blev bara skjutna i benen så att de inte kunde fly elden. Det måste varit ett ofattbart inferno.
Ett offer mer i Oradour-sur-Glane
Idag vet vi att det var totalt 643 offer. Ytterligare en person har identifierats. Antalet boende i byns kärna var egentligen bara cirka 330. Men under kriget fanns här betydligt fler; spanjorer som flytt Francos diktatur, människor som evakuerats från Alsace och Moselle och judar som sökt skydd.
Det går knappt att tänka sig in i situationen som utspelade sig i byn 1944. All ångest, rädsla och smärta. Från allt, till inget. Från liv, till död. Oradour-sur-Glane är en ögonblicksbild av krigets grymhet. Vi hoppas att människor fortsätter att komma hit för att minnas hur ont det onda gör. Glöm aldrig.
Nationellt minnesmärke
Frankrike valde att bevara ruinerna som ett nationellt minnesmärke. År 1946 skyddades platsen som historiskt monument.
Martyrernas grav – Tombeau des Martyrs
På den kommunala kyrkogården alldeles intill den förstörda byn finns ett högt monument som kröns av ett kors. Det uppfördes 1953 på initiativ av Association Nationale des Familles des Martyrs, en förening för anhöriga till offren för massakern.
Under monumentet är hundratals av offren begravda. I glassarkofagerna framför pelaren finns oidentifierade kvarlevor. På de svarta tavlorna finns alla namn ingraverade.
Mer om platsen
