När du har husbil är det lätt att åka iväg på olika julmarknader både i Sverige och utanför landsgränsen. Men i år valde vi att stanna på hemmaplan. Så vi åkte till Wapnö Julmässa.
Eftersom barnbarn skulle med valde vi att checka in tidigt. Det är ju inte så kul om de blir så utmattade att de helst vill sova innan vi är klara. Att uppleva en julmarknad med dessa små ger något alldeles extra. När vi var klara med allt frågade vi vad som var bäst. Allt! Svarade de två små. Då är det lyckat.
Det kostade 100 kronor för oss vuxna att gå in (2024). Lite tråkigt att behöva betala för att handla. Men okej, det var bara att gilla läget. I vilket fall som helst så var det verkligen julpyntat. Fast det var ljust ute så brann det mysiga brasor lite överallt.
Hungrig?
Nemas problemas. Överallt fanns det möjlighet att köpa något ätbart. Korv med bröd, varm choklad, pizza, hamburgare, mattallrikar... Sedan kunde du ju provsmaka dig dig fram. Och det är väl det vi uppskattar särskilt. Att inte behöva köpa “grisen i säcken”. Men det blir dyrt, för herregud så mycket gott det finns.
Gruyere var en höjdpunkt
Mannen i husbilsfamiljen älskar osten Gruyere. Döm om hans lycka (ja, ögonen tindrade som på ett barn) när vi kom till ett oststånd där det serverades Gruyere. Men provsmakningsbitarna var slut och de var tvungna att öppna en ny ost. Om vi kommer ihåg rätt så vägde den 37 kg! Det blev en riktig show! Och Micke fick hjälpa till att filma.
Fascinerande mjölkningskarusell
Det var fascinerande att se hur mjölkningskarusellen fungerade. Kossor klev in. Juvren torkades rena. Sedan åkte karusellen sakta, sakta. Mjölken flödade. Och när en del av kossorna tyckte att nu är det nog så lyfte de på klövarna och trampade av sig mjölkningsmaskinen. Men vi gissar att apparaten kan känna av läget. Ändå är de lite befriande att se kossornas egna initiativ. När det var klart backade kossorna ut. Och så klev nästa kossa in. Barnbarnen hade kunnat stanna hur länge som helst...
BB och kalvdagis
Nästa stopp blev BB. Här låg högdräktiga kossor i rejäla högar av halm. Det sparades inte på deras bekvämlighet. Men barnbarnen var nyfikna på bebisarna så vi susade snabbt vidare till kalvdagiset. Och vilka sötnosar vi såg där. De små kalvarna var lika nyfikna på oss som vi var på dem. Nästa stopp blev hos ett kalvigt “tonårsgäng” som gärna räckte ut tungan. Där hade barnbarnen också svårt att slita sig.
Honey, honey
I Halland finns det elva biodlarföreningar. De fanns på plats på julmarknaden. Du kunde rösta på vilken honung du gillade bäst. Det här var extremt svårt. För allt varierade beroende på vilka blommor, och vilken årstid som bina hämtade in sin honung. I vilket fall som helst så behöver vi och naturen dem. Utan bin - ingen pollinering - ingen frukt…
När cancer ändå ger en slags mening
Vi gick runt och kollade en massa olika utställare. Verkligen fantastiskt fina verk! Vid ett bord satt en stickande kvinna. Det stod ett inramat foto på hennes son på bordet. Han hade dött i skelettcancer. Hans mamma hade lovat honom att se till att det kommer in pengar för forskning om den här formen av cancer. För cancerfonden gör det inte eftersom det är en oerhört ovanlig cancerform, de måste välja och stötta cancerformerna som drabbas flest människor. Jag, Åsa, blev oerhört berörd. Mitt bidrag blev att köpa en mössa av alpackaull. Pengarna går oavkortat till forskningen kring skelettcancer. Sarkom som det heter kallas för den glömda cancerformen. Vill du veta mer kan du kika in här https://www.onkologiisverige.se/utokat-stod-till-forskning-kring-sarkom-den-glomda-cancern/
Efter nästan tre timmar kände vi oss nöjda, i alla fall för den här gången. Tro´t eller ej, men det här var faktiskt första gången på över 25 år tillsammans som vi besöker en julmarknad ihop.
