Tillgänglighetsverktyg
Skip to main content

Vandring i ett Öländskt naturreservat

23 november 2024

Vi besökte en del av Bödakustens västra naturreservat på Öland när vi var där i slutet på november. Vädret var på vår sida även om det var kalla vindar. Solen lyste upp mattan av sand, mossa och lava. De gamla förvridna tallarna, levande såväl som döda, är förtrollande. Så vackert!

Bödakustens västra naturreservat på Öland är fascinerande. Den unika naturen med döda och levande tallar, sanddyner, lavar och mossor skapar livsmiljöer för många specialiserade arter. Här gäller det att vara varsam och hänsynsfull. Allemansrätten ger oss ett stort ansvar. 

Dött värdskap som ger liv åt andra

Vi fick lära oss att  även döda tallar, 100 år och mer, ger liv. Att se dessa stelnade och sakta förmultnande träd är förtrollande. Det är rena rama konstformationer som verkligen sätter fart på fantasin. Men viktigast av allt är de döda tallarnas värdskap för allehanda insekter. Vanliga och ibland sällsynt ovanliga. Ofta är det vedlevande skalbaggar av olika slag som är beroende av död ved. 

Tick(or) tack

I tallskogen finns det flera spännande och ibland sällsynta tickor. De lever antingen på döda eller levande tallar. Vi såg flera Talltickor, som nog är de mest kända. De är viktig för insekterna eftersom den bryter ned veden. Det kan även finnas Kustticka och Rödticka har vi läst oss till. 

“Lavaströmmar” skapar mjukt rundade kuddar

Om du sänker blicken ser du mossan som löper i mjuka rundlar, som små kullar, över sanden. Mest är det lavar, men även grön mossa. Vi är lite osäkra på om det var bara var grå renlav eller även fönsterlav. Båda trivs i den här miljön. Lingonris, blåbärsris och sandlummer ser du också på sina ställen. Här finns otaliga stigar. Det är bara att välja. Inåt, utåt, bortåt, lång runda eller kort runda. Vilken du än väljer blir du inte besviken för det är så makalöst vackert. 

I ditt syn- och hörfält

Vi hade sällskap med en överlycklig liten jycke som njöt minst lika mycket som vi av denna kylslagna och soliga promenad. Det som gav en extra dimension till upplevelsen är att du hela tiden hör havet. Vågorna som rullar in, brusar upp och drar sig tillbaka. Du ser också havet nästan hela tiden om du väljer de havsnära stigarna. Denna dag var Blå Jungfrun, den sägenomspunna ön, särskilt synlig. Vi kunde utan kikare se konturerna av träden på ön. 

En sak är säker, vi återvänder mer än gärna till Bödakustens västra naturreservat. 


Åsa
Hej, kul att du har hittat hit! Det är jag som skriver det mesta här på vår sajt. Fotograferar gör jag också. Tycker du något kan bli bättre? Tipsa gärna!

Mer om platsen


Fler från bloggen