Norges natur briljerar - om och om igen. Nog är Trollstigen förtrollande. Men nu har vi kört den sanslöst vackra Sognefjellsvegen. Och den tar nog priset. Hittills.
Höga berg och djupa dalar. Snö i högsommarvärme. Stora, höga vattenfall i mängder som kastar sig ner från de imponerande bergen och bildar små smältvattensjöar. Vattnet är så rent och klart att du kan dricka det direkt från källan. Det smakar överjordiskt gott. Och så den blygsamma grönskan. Den vill också ha sin plats i den mäktiga naturbilden. Det är norsk naturromantik och vi bara njuter.
Först kom små vita toppmössor
Efter en vilsam natt på campingen på Bøverdalen vandrarhem påbörjade vi en resa som visade sig bli helt magisk. Vi rullade uppåt och uppåt. Ju högre upp vi kom desto mer reste sig bergen runt omkring oss. I början med trädgrönt som avslutades med små vita snömössor på toppen. I fjärran skymtade vi ännu högre och snöklädda berg.
Sedan klev vattenfallen fram
Desto högre vi kom desto naknare och naknare blev bergssidorna. Vattenfallen blev fler och fler. Mäktigare och mäktigare. Vattnet dånar, forsar, stänker, glittrar, immar. Det är en urkraft. Vi tappade räkningen på hur många gånger vi stannade för att njuta och fotografera. Och då hade vi ändå det mest magiska kvar...
Högt över havet finns det gnistrande vita
Ibland är verkligheten bättre och vackrare än i sagan. Precis så var det på Sognefjellsvägen. 1428 meter över havet stannade vi till igen. Det vi såg framför oss kan inte beskrivas på annat sätt som sagolikt och magiskt.
I 25 graders värme stod vi med en vy som fullständigt tog andan ur oss. Framför en klarblå himmel med lätta moln bredde sig snöklädda berg ut sig på ett så självklart sätt. Det var som de sa “se på oss, vi har funnits här sedan urminnes tider. Och vi står här än idag”. Det går bara att känna ödmjukhet och tacksamhet inför naturens underverk.
Mer om platsen
