Vi hade ställt upp på den lilla fina Camping Municipal i La Javie med promenadavstånd in till den charmiga lilla byn. Framåt kvällen vandrade vi så sakteliga in till centrum av La Javie. Siktet var inställt på god mat på en fransk restaurang. Det blev inte riktigt så.
Utmed vägen in till La Javie gick betande kossor, i bakgrunden höjde sig bergen över byn. Vilken charmig och lantlig plats vi hade hamnat på. På Google maps hade vi sett att det åtminstone skulle finnas tre restauranger att välja på. Inte dåligt med tanke på att byn bara har 372 invånare. En av dem var lite extra intressant. Men det såg misstänkt stängt ut. Vad är nu detta? Dörren var öppen och vi gick in men inte en människa var där. Mystiskt.
Byfest! Otippat men härligt!
Däremot var det fullt pådrag på det lilla torget alldeles intill. Bord och bänkar var utställda, små matstånd gjordes iordning. Vi hade kommit till den årliga byfesten. Så roligt. Den ägde rum vid borgmästarhuset visade det sig. Men så var det där med mat. Vi var hungriga. Micke, som har lite blek skolfranska i bagaget, gick bort till en av kvinnorna som fixade vid matstånden för att fråga om vi kunde köpa något, vad som fanns och hur vi skulle betala. Skolfranskan räckte inte till så han försökte även med engelska.
Inte som tänkt - men bra ändå
Nu blev det livat kan vi säga. Kvinnan han pratade med började höra sig för om någon kunde engelska. Till slut hittades tre tonårsflickor som kunde lite grand. Engagemanget för att hjälpa oss var underbart rart. Allting löste sig och vi kunde beställa vedugnsbakad pizza. Kanske inte riktigt vad vi hade drömt om när vi gav oss ut på restaurangjakt. Men det smakade utmärkt.
Vi satt vid ett av långborden och åt. Precis bredvid oss pågick flera boulématcher. I Frankrike är boulé en nationalsport verkar det som. Ung som gammal spelar. Det var riktigt kul att titta på. När pizzan var uppäten blev den en lugn och stilla promenad tillbaka till campingen. Vi hade fått uppleva ännu ett guldkorn på vårt Tour de France.
Mer om platsen
