Vi har sett Ale stenar i nästan alla sorters väder. Det har blåst, duggat, varit soligt eller disigt. Och vid alla årstider - vår, sommar, höst och vinter. Och av någon mystisk anledning så har besöken nästan alltid inträffat runt lunchtid. Men inte den här gången.
Kåseberga och Ale stenar är ett kärt besöksmål som vi besöker minst en gång om året. Och hur det nu går till så blir det nästan alltid att vi prickar in 12-13-snåret. När solen står som högst och kontrasterna mellan ljus och skugga är som störst. Men inte den här gången. Vi ville se solen gå ner vid Ale stenar. Så blev det också.
Solnedgången var beräknad till cirka klockan 21 och vi gav oss iväg i tid för att inte missa den. Denna magiska stenformation lockar inte bara oss utan många, många fler - även kvällstid. Det var vackert. Kvällssolen gav en ny och varmare dimension till upplevelsen. Nästa gång kanske vi ska ta med oss lite picknick och sitta och njuta av den makalösa utsikten mot havet.
Mer om platsen
