Oslo - redan redo för advent

Ett av barnbarnen bor i Oslo med sina föräldrar och vi hälsade på dem ett par dagar i början av november. Det gråa och mulna vädret motades bort av glädjen att ses, en tidig julmarknad och ett besök på Norges nya Nationalmuseum.
Vi “fricampade” på en parkering nära deras bostad, tråkig plats men väldigt smidigt. I deras bostadsområde finns en helt fantastisk skulpturpark. Något norrmän är duktiga på, kanske främst i Oslo, är utomhuskonst som alla kan glädjas åt.
Julmarknad i november
Om ett par veckor är det första advent och märks både här och där. I centrala Oslo hade en stor och stilig julmarknad byggts upp. Den var redan igång och vi gav oss in bland karuseller, pariserhjul, ljustunnlar, chokladhjul och marknadsstånd. Trots tidigheten och avsaknaden av snö blev det ändå lite förhandskänsla på advent och juletider.
På visit i Norges Nationalmuseum
Vi passade också på att besöka Norges Nationalmuseum eller som det heter på norska Nasjonalmuseet i Norge. Det är en imponerande byggnad som efter åtta års byggnation kunde öppnas 2022. Det är en gigantisk utställning med mer än 6500 konstverk fördelade på totalt 90 rum. Faktum är att detta är nordens största konstmuseum där fyra museer har förts samman till ett.
Vi vandrade först igenom första våningen och studerade konst och design ända från antiken till nutid. Det vi fastnade lite extra för var rummet med alla romerska byster. Så effektfullt arrangerat.
Skriet på våning 2
På andra våningen gav vi upp ett litet skri av glädje när vi fick syn på Edvard Muncks berömda målning Skriet. Okej, vi skrek inte högt, men det var en upplevelse att få se detta världsberömda konstverk med egna ögon. Självklart såg vi så mycket mer, men det där var ändå lite extra. Det som är intressant och som vi inte visste var att det finns tre varianter av målningen skriet. De visas tydligen bara en timme åt gången för att de ska skyddas mot tidens tand. Vilken vi såg när vi var på Nationalmuseet har vi ingen aning om.
Lite om Edvard Munch
Enligt Munch (f. 1863 d. 1944) är det inte figuren i målningen Skriet som skriker utan hur han upplevde att det gick ett stort, underligt skrik genom naturen. Edvard led av oro, ångest och grubblande. Det enda som hjälpte var målandet som blev ett uttryck för hans inre. Som han sa: "Det måste bli ett slut på bilder av stickande kvinnor och män som läser. Jag ska måla människor som andas och känner, som älskar och lider",




