Du kommer inte undan den här magnifika och vackra parken om du befinner dig i Sevilla. Och du vill verkligen inte komma undan den. Det är en så oerhört vacker och vilsam oas. När du kliver in i den lämnar du trafik- och storstadsbruset bakom dig. Du befinner dig i ett spanskt kulturarv.
Vi börjar i utkanten av Parque de María Luisa i Seville. På håll hade vi sett en öppen yta full med människor, och duvor. Vad händer här tänkte vi. När vi kom närmare såg vi scener med barn och vuxna som matade duvorna. Många av fåglarna var bländande vita. Överallt hördes deras kuttrande och belåtna läten. Vilken utomhusrestaurang för duvor!
Pampiga byggnader och vacker damm
Vi lämnade dock duvorna för att kika på annat. Det här var bättre än vad vi kunnat föreställa oss. Vi står på Plaza de América. Runt omkring oss ligger pampiga byggnader. I fonden har vi en stor kaklad damm med fantastiska urnor. Under solkyssta krusningar i vattenytan kunde vi se rödfärgade fiskar lugnt och stilla simma runt.
Huvudbyggnaden, abellón Mudéjar, som speglar sig i den vackra dammen byggdes 1911-1914 inför en internationell utställning 1929 - Ibero-American Exposition. Utmed gatan står stiliga hästdroskor beredda att ta med sig turister på en tur i omgivningarna.
Sinnlig och lustfylld promenad i parken
Vi vandrade vidare. In mot det gröna och sköna i Parque de María Luisa. Sandgångarna är gulorange. Överallt finns det sittplatser, vackert kaklade. Det är lummigt. Gångarna slingrar värdigt fram bland pergolor, blomster och grönska. Ståtliga palmer svävar högt ovanför oss.
Vi ser mäktiga trädsstammar med kollosala rötter som breder ut sig. Vatten finns hela tiden närvarande i form av vattenfall, en stor “naturlig” damm, kaklade dammar och fontäner. Det porlar och brusar, fåglarna sjunger. Solens strålar smyger in i parken och leker fram kontraster mellan ljus och skugga. Det är ren njutning att vandra runt i denna underbara miljö.
Historien bakom parken
Denna fantastiska park kunde skapas tack vare att María Luisa Fernanda de Borbón donerade marken till staden Sevilla 1893. En landskapsarkitekt omformade parken. Fransk trädgårdsplanering med struktur kombinerades med andalusisk och morisk trädgårdstradition. Sinnligheten är i centrum. Det finns ”hemliga” trädgårdsrum nästan överallt. Här finns palmer, apelsinträd, magnolior och mängder av andra arter som bidrar till doft, skugga och variation. Det är en plats som du upptäcker i långsamt tempo. Stress får inte utrymme. Det är du och parken.
Den nya stadsparken – som fick namnet Parque de María Luisa – öppnades officiellt för allmänheten 18 april 1914.
Mer om platsen
