Det här är en turistfälla. Ta det nu inte negativt. För det betyder ju faktiskt att platsen är så intressant och vacker att människor flockas här som flugor flockas kring en sockerbit. Vi sällade oss till det beundrande sällskapet och njöt av historien, god mat och gott vin.
Runt omkring oss ser vi människor med vitt skilda etniska bakgrunder och vi hör otaliga språkvarianter. Alla har samlats här av en gemensam anledning - Riquewihrs historiska stadskärna. Här lutar sig färgglada och pittoreska korsvirkeshus lite hit och dit. Ja, du vet på 1500- och 1600-talet var inte allt spikrakt. Men det var gediget byggt. Så gediget att vi mer än 500 år senare kan njuta av denna arkitektur. Jag, Åsa, fick dessutom en gedigen smakupplevelse. En lokal variant av Rösti med kyckling, lök och ost som var försvinnande god! Den kan verkligen rekommenderas.
Riquewihr - en vin(n)ande plats med anor
Platsen var känd redan på romartiden, första gången Riquewihr omnämns skriftligt är någon gång på 700-talet. Staden hade redan då ett strategiskt läge på vinvägen i Alsace och utgjorde en viktig handelsplats. På 1500-talet blommade Riquewihr verkligen upp och blev berömt för sina goda viner, framför allt framställda av druvsorterna Riesling och Gewürztraminer. Det familjeägda vinhuset Dopff är ett namn att lägga på minnet i det här sammanhanget, det etablerades på 1500-talet och är fortfarande i samma familjs ägo.
Svenskarna stökade runt på 1600-talet
Riquewihr har varit tyskt, men efter freden i Westfalen 1648 blev staden en del av Frankrike. Du kan säkert se att stadens utformats av både tyska och franska influenser. Och vad gjorde då svenskarna här kanske du undrar? Under det 30-åriga kriget (måtte inget krig vara lika länge!) mellan 1618-1648 så tyckte Gustav den II Adolf på 1630-talet att det var på sin plats att sätta katolikerna på plats. Ja, han var protestant och därmed Sverige också. Riquewihr var en platserna som ansågs viktiga för att stärka positionen både ur ett maktperspektiv och på den religiösa spelplanen, och kontrollera viktiga resurser såsom vin och mat. Det gällde att bibehålla den svenska soldaternas stridsvilja. Vin går ju alltid hem... Men som alla vet så fick Gustav den II Adolf så småningom hälsa hem. Det blev over and out.
Mer om platsen
