Det blev tvärnit i franska L’Épine. Mitt i vägen stod en enorm kyrka. Vi körde inte in i den, men känslan var att vi faktiskt hade kunnat göra det. Krockskador på både husbil och kyrka hade inte varit särskilt lyckat. Men allt gick bra. Häng med så får du veta mer om vår ”braiga” tvärnit.
Vi åker i husbilen genom den lilla byn L’Épine. Lyssnar på en fransk radiokanal. Oklart varför eftersom vi inte kan franska. Men det är väl känslan av att vara i Frankrike. De enda ord jag kan är Bonjour och Je t'aime. Fast jag kan ju inte springa runt och säga Jag älskar dig till vem som helst. Jag är ju trots allt gift med chauffören.
En kyrka “mitt i vägen”
På avstånd ser vi en kyrka. Och det är ju inget konstigt med det. Trodde vi. Men när vi närmar oss den inser vi att den är större än stor. Hade inte vägen svängt hade vi kört rakt in i denna sengotiska byggnad.
Groteska figurer överallt
Vi parkerar husbilen. Närmar oss kyrkan. Wow! Mäktiga portaler kröns av två höga tornspiror. Fasaden är täckt av mystiska och groteska figurer. Undrar om det var onda andar och djävulen som skulle skrämmas bort? Eller var det för att kuva den lilla enkla människan? “Kolla här vad som väntar dig om du inte sköter dig…”
Det innersta rummet
Efter ett varv runt byggnaden stannar vi till vid porten. Med ett gnisslande öppnar sig dörren till det heliga kyrkorummet. Vi går in. Tystnaden är påtaglig.
Höga pelare lyfter taket, som svävar uppåt - mot himlen. Längst fram vid koret ser vi bedjande fromma nunnor. Undrar vad de bad om? Kanske om en fridfullare värld. Vi smög runt i kyrkan så ljudlöst vi kunde för att inte störa. Det finns mycket att ta in.
I en undanskymd del av kyrkan fick vi syn på figurer från fasaden. Förmodligen ska de renoveras. Vilken tur för oss! Nu fick vi chansen att på riktigt nära håll se några av alla dessa groteska fantasifoster. Tänk, minst 600 år gamla. Det inger respekt.
Legenden om den brinnande törnbusken
Det går inte att låta bli att fundera på varför man har byggt en sådan stor kyrka på just denna plats. Allt har sin förklaring hundratals år tillbaka - i den katolska historien och dess Mariakult.
Namnet på kyrkan, Notre-Dame de l’Épine, betyder på ett ungefär ”Vår Fru av törnbusken”. Det kommer från en gammal legend med rötter i 1200-talet. Enligt den ska några herdar upptäckt en staty av Jungfru Maria och Jesusbarnet i en brinnande törnbuske. Ryktet spred sig. Det gick tydligen fortare än vad man kan tro trots medeltidens långsamma analoga sociala kanaler. Nu började stora mängder pilgrimer söka sig till platsen.
Byggtid på över 100 år
Vallfarten till Notre-Dame de l’Épine blev så betydande att kyrkan uppfördes. Byggstarten var omkring 1406 och cirka 1527 var det mesta klart. En byggperiod på över 100 år! Men bra blev det. Och kyrkan står stadigt än idag. Det har du vårt ord på. Vi har varit där.
Kyrkspiran som revs, och återställdes
Efter Franska Revolutionen revs den vänstra kyrkspiran. Varför? Jo för att ge plats för den optiska Chappe-telegrafen. Den behövde ligga högt för att synas på långt håll. Stora träarmar användes enligt en kod för att visualisera meddelanden på långa avstånd. På så vis slapp man rida för att sprida viktiga budskap. Det var lite grand som ett slags uråldrigt SMS - fast utan digitala signaler. När utvecklingen sedan gick framåt kunde kyrkspiran återställas år 1868.
När slumpen är framme
Vi krockade inte med kyrkan. Vi körde inte förbi den. Vi tvärnitade och fick tack vare det uppleva ett UNESCO världsarv. Det gäller att vara öppen för upptäckter utmed vägen. Vi lät slumpen styra oss. Att resa är att uppleva - planerat och oplanerat.
Notre-Dame de l’Épine ingår i den franska delen av den historiska pilgrimsleden Camino de Santiago.
Mer om platsen
