Bara en kort promenad från hamnen och ställplatsen på Visingsö ligger den berömda Visingsborgs Slottsruin. Slottet byggdes på på 1570-talet. Sedan hände en himla massa saker. Och det hamnade bokstavligen på ruinens brant.
För att bygga den första delen av slottet användes tegel från klosterbyggnaderna i Alvastra, men även från ett nystartat tegelbruk i Gränna. Det tog ungefär 100 år att färdigställa slottet. Det är alltid lite speciellt att besöka historiska platser. När vi vandrar runt så går det inte låta bli att fantisera om hur det kunde varit under storhetstiden.
Visingsborgs slott var enligt uppgift fyrkantigt med fyra torn med förgyllda spiror och vallgrav (lite intressant med tanke på att Visingsö ligger i sjön Vättern). Någon vallgravsfeeling fick vi dock inte. Men vi kunde känna att det här varit en betydelsefull plats.
Per bestämde och utbildade
Greve Per Brahe den yngre fick på 1640-talet så kallad hals- och handrätt över Visingsöborna. Han fick alltså rätt att utdöma straff. Undrar vad han hade för mer rättigheter? Han hade i alla fall en liten egen armé på cirka 200 personer här på Visingsö. Per var både beläst och berest så han hade ett ganska omfattande bibliotek på Visingsborgs slott.
Greven grundade även Braheskolan som skulle förbereda för universitetsstudier. Den så kallade trivialskolans verksamhet bedrevs i Kumlaby kyrka vars interiör och exteriör anpassades för undervisningen. Bland annat kapades tornet för att ge eleverna möjlighet till astronomiska observationer.
Krigsfångar och ödesdiger brand
År 1680 så tog svenska kronan över slottet. Mellan 1715 och 1719 i samband med Nordiska kriget användes slottet för att härbärgera krigsfångar, framför allt ryssar. De som dog under fångenskapen begravdes på den så kallade Rysskyrkogården.
År 1718 utbröt en våldsam brand på slottet. Det vi ser idag är resterna som i huvudsak av murarna från den södra slottslängan. Visingsborgs slott gick bokstavligen från storslagenhet till ruin på branten till Vättern på ett par hundra år.
Mer om platsen
