Mémorial de Verdun är en ovanlig kombination av ett museum och ett verkligt slagfält. Inne i dunklet tar vi del av historien om slaget i Verdun. Bakom varje uniform eller vapen finns en människa. Rädd, sårbar. När vi åter igen kliver ut i ljuset står vi bland kratrar, fort och minnesplatser.
Slaget vid Verdun pågick under första världskriget från februari till december 1916. Det blev en symbol för franskt motstånd. Men det var ett fruktansvärt pris som soldaterna fick betala. Och även civilbefolkningen. Byar utplånades. Skogar och åkrar försvann i granatattacker. Det som som återstod var ett månlandskap av kratrar och lera. Där börjar berättelsen i museet.
Skrämmande ljud, ljus och bilder
Fortsättningen bjuder på ljud, ljus och audiovisuella effekter för att få oss att förstå hur det kunde vara på slagfältet. Det vibrerar i golvet. Vi hör tjutande ljud, smattret från kulsprutor och det dova ljudet från när granaterna slår ner. Vissa partier av golven är täckta av glas. Under kan vi se tjock lera, fotspår, granater…
Vi ser flygplan, artilleripjäser, granater, handeldvapen och mycket mer. Men vi ser också hur de sårade och stympade soldaterna togs om hand. I montrar visas olika proteser. Vi fastnar särskilt för en handprotes, som ser ovanligt avancerad ut. Jag undrar hur den fungerade.
Uniformer, proteser och vardagliga ting
Uniformer finns det gott om. Stiliga, som nog knappast befunnit sig i hetstriden på slagfältet. Och enklare, som gått i den djupa leran, vars människa fått kasta sig på marken för att klara sig vid en granatattack.
Här finns också uniformer och soldatkläder från de franska kolonierna. Nästan 600 män från främmande länder stred för Frankrike. Soldaterna finns inte längre. Men minnet av dem och deras insatser lever.
Det vi också får ta del av är soldaternas vardag. Som personliga föremål för hygien. Brev från anhöriga. Ting som visar att en soldat inte bara är en soldat. Han är en människa.
Slagfältet, och här sov vi
Sista anhalten i museet ligger högst upp. Det är en vidsträckt balkong där vi ser slagfältet och minnesmonumentet som vi tidigare hade besökt. Nedanför ser vi också parkeringen. Där står vår husbil. Och där sover vi i natt. Nästa dag ska vi besöka staden Verdun.
För att minnas de som dog
Mémorial de Verdun är inget statligt initiativ. Museet blev till tack vare krigsveteraner och deras anhöriga. Det fanns en önskan om att hedra de som var med. De som överlevde. De som dog. Det fanns också en önskan om att berätta hur det var. Bakom varje föremål vi ser finns en människa, en historia. En man som tillhörde sin familj. Men som också tillhörde sitt land.
På Mémorial de Verdun avslutade vi vår tidsresa på slagfältet. Men vi kan starkt rekommendera att du börjar här.
Vill du läsa mer så har vi skrivit en artikel om själva slagfältet, en annan om minnesmonumentet och ytterligare en om Fort Douaumont.
Mer om platsen
